Just nu försöker min kropp återhämta sig men det är svårt då jag har mia tre underbara barn som vill att mamma ska vara pigg och glad, och denna årstid är tuff i vanliga fall med kalas varje helg och lite andra åtagande och inbjudningar, jag vill inte tacka nej jämt tillslut får man inte några inbjudningar och då blir jag deprimerad för jag känner mig ensam, men det som händer är vi gör saker är änu värre.

Som förra helgen, var vi på dop, min lille bror fick bar för 3 månader sen och jag har inte ens sett barnet, och de bor en bit ifrån de, det tar två timmar att köra dit, och jag klarar inte att sitta i två timmar, så min kontakt person A,hade sagt att jag inte skulle åka, de flesta som jag pratade med sa att jag inte skulle åka men mitt dåliga samvete fick mig att tvinga maken som också avrådde mig från åka, att sätta familjen i bilen och så åkte vi.

Under resan så började min kropp skaka så när vi kommer fram så får make hjälpa mig in i kyrka och jag upplever att alla stirrar på mig och då blir jag mer spänd och när jag blir mer spänd så skakar jag mer.

sen när dopet var klart och vi ska ut ur kyrkan ka jag ite gå uta jag skakar så mycket att jag inte kan stå på benen, så min mosters make tar tag i mig och stöttar ut mig ur kyrkan och jag känner allas blickar vilar på mig, mi familj vet ju att jag mår så här men alla andra gör det inte, så utanför kyrkan så hjälper även min moster mig in i bilen, och envis som jag är så sa jag till maken att vi stannar 20-30 min och fikar sen åker vi.När det gått 15 min så vill jag ut och ta luft samt hämta pillernaSen började det riktiga helvetet, illamående tog över och eftersom jag inte hade ätit nått den degen så hulka jag galla, i 45 min innan jag och med hjälp av min syster E och brors tjej K lyckades komma till bilen och vi kunde åka, jag låg och skakade och mådde så sjukt dåligt att vi var tvungna att stanna och äta något så jag fick i mig något. En bilfärd som tar 2 timmar tog oss 5 timmar för att komma hem.Dagen efter låg jag och grinade hela dagen, fy ... Vilken smärta. Gissa om jag hade mer el mindre ångest över att jag åkte? Jag åkte förstörde deras dag och utsatte min familj för detta och jag plågade mig själv så mycket att efter en vecka efter så hade jag än inte repat mig..

Liten uppdateringen om hur jag mår, börjar faktiskt bli lite bättre, har slutat med den första sorten antibiotika och har börjat med den jag ska äta i två månader, hatar detta har nu ätit över 10 olika antibiotika och fått tre olika intravenös antibiotika sen i slutet av augusti och än vet det inte hur bakterierna hamna där. Jag fick blodförgiftning vi mitt andra besök på sjukhuset, blev opererade mig, och när jag åkte hem var jag nästan sjukare än när jag kom dit, veckan där på skulle de dra rören de opererade in, vilket inte var den roligaste stunden, och jag fick lämna nya prover , fast dr vill att jag skulle läggas in, men nä!!!!! Sen när jag via akuten mådde så dåligt och kom till avd igen och usch för allt detta!!!

Nu mår jag sakta lite bättre och orkar göra små saker men är fortfarande väldigt trött och så rädd att det ska komma tillbaka men nu är det som är

Lite fler smycken. Har några fler på gång.

Det är oktober månad och det är den rosa månaden och jag tycker det är super viktigt att man känner på sina bröst!!! Och jag stöder rosa bandet därför har jag beslutat sälja mina rosa smycken för att stöda rosa bandet och jag kommer att sänka hela summan till insamlingen. Dessa smycken är rosa, och jag tar 80kr/st för ringar och örhängen och 150kr för halsbandet och örhänget.

En liten uppdatering.
Var på möte igår med alla min dr, (smärt, medicin, infektion) min kontakt person och jag och N.
Först så förklara jag hur jag mår, och de tror att jag har en ny infektion på gång, så jag lämnade nya prover så skulle de kontakta mig i morgon.
Sen diskuterade vi min sociala situation och vad vi behöver hjälp med.
Sen delade de upp vilken dr som gör vad, infektion tar hand om antibiotika biten och vilka problem det medför, medicin tar hand om provtagning samt om jag anser att jag blir sämre så ringer jag dit, och smärt ska hjälpa mig med den psykiska biten samt sociala biten. Är grymt nöjd över resultatet av mötet!!

Är såååå sjukt less, senaste veckan har jag knappt sovit på natten, suttit på toa!!! :-( och sovit halva dagen, har inte orkat göra nått helt enkelt, och idag fick jag ont över njuren IGEN, och så tror jag att feber är på väg tillbaka, jag sluta med antibiotikan igår. Är fallet så, vet jag inte om jag orkar detta. Varför kan jag inte få bli frisk?
Så nu håller vi tummarna att fallet inte är så!!!!

I dag har jag fått ett underbart samtal, min smärt dr ringde och nästa vecka ska jag, smärt dr, medicin dr, infektions dr, min kontakt person och N ha möte om allt som har hänt och vad som ska hända och hur jag ska gå tillväga för att inte vänta förlänge innan jag åker in. Jag har stått på antibiotika av och till sen i mitt av juli och nu sparkar stumpen bakut, den e svullen, känner den hela tiden kan knappt sitta, el röra mig över huvudtaget så jag ligger i sängen och går på toa och det är vad jag klara just nu och det är sjukt jobbigt. Jag vill bara att allt detta ska vara över så jag kan åtminstone hämta B på dagis :-(