I mån ringde min dr. Andra urinprovet var positivt med nån bakterier så nu är det antibiotika i en vecka och jag frågade även om mina blodprover också och crp låg på 30 ( ska ligga under 10) sen när jag har ätit klart så är det 2 veckor innan det är dax för nya prover. Har dock fått feber o och symtom på uvi samt att njuren gör fruktansvärt ont.

Jag pratade med min kontaktperson igår och idag det har nämligen hänt saker med mina insomnings tabl, har just fått det utskrivet och när jag skulle en tabl så var det en del som saknades det en del, så nu måste jag ringa och boka ett samtal med min dr, jàag drog det med min kp och frågasde om jaeg skulle ändra dàoseringaen mot en lägre dos, så när jag har en sån natt så blir skadan inte likq sa att jag inte aska ändra på mina mediciner innan jag ska till TUB. Om jag smyg startar så drar jag bara ut på helvete.

Solen är underbart, idag sken den så härligt, vi tog en promenad och jag fick vårkänslor (lite tidigt, ja jag vet) för tittade man omkring sig var det ett is täckte över allt men jag njöt och nu längtar jag ännu mer efter våren.

I kväll har jag haft tjejmiddag med mina underbara vänner. Det var lite synd att några insjuknade och kunde inte komma men det blir fler tillfällen, och ni får krya på er!! Det går magsjuka och det är något jag hoppas att jag slipper i år. Men tillbaka till middagen, så vi åt tacos och snackade massor, det är så underbart att för en stund få slippa tänka på allt jobbigt i livet och få en trevlig stund med mina vänner.
Jag har haft en super trevlig kväll!!!!

Det är så sjukt att tiden bara springer i väg fast ändå inte, jan månad har varit sjukt lång denna månad, och vintern känns som den aldrig kommer ta slut?
Hänt lite sen sist, jag och maken har haft möte med fk och mitt jobb och mina doktorer samt min kontaktperson och vi har diskuterat min framtid och då kom det upp att urininfektionen är tillbaka men han ville ha ett till prov och är det positivt ska han behandla den annars avvakta och se pga av den höga mängden antibiotika i höstas. Och det var bra för min arbetsgivare samt fk att höra och se hur jag mår och vad jag klarar av och höra vad jag vill med mitt liv. Men just nu är det vänta och se om jag kan börja med behandlingen el inte.
Jag har faktiskt haft lite mer vilja och varit jävligt envis så jag har varit på lunch med vänner ungefär 1 gång i veckan och det är sjukt så sjukt härligt att få känna sig normal, som alla andra och även om det ibland är väldigt dyrt efteråt med svåra smärtor och kramper och en förlamande smärta så är det värt det.

Idag fyller maken år!!! Grattis på dig!!!

I fre höll jag frysa ihjäl när jag lämna B på dagis, E gjorde mig sällskap till affären, vi har under en tid gått tillsammans, jag går inte utan henne pga att jag är rädd att göra mig illa. Och jag är tacksam för hennes stöd. Och Lilla T är så söt, jag trodde att jag skulle bli helt bebis sugen då jag gosar med T, visst han är jätte söt men min butik är stängt nu!! Jag skulle inte klara av en graviditet till, då skulle min kropp lägga ner!!!

Efter jag lämnade B på dagis då så väntade E utanför och vi ser en vinter regnbågen och den var så vacker eller hur?

Jag har sökt hjälp via kommunen och pratade med de i dag och hon skulle ringa mig senast på fre, jag hoppas att det blir som jag vill, el åtminstone något liknande så jag inte blir besviken. Natten till idag vaknade jag och trodde jag att jag skulle dö, vaknade av en panikattack och när den la sig så lyckades jag somna om efter två-två och en halv timme så vaknade jag och mådde jag piss.

I morse så plingade det på dörren och jag blev lite rädd, då mina killar hade gått till skolan och dörren var olåst, så öppnades dörren och där stod min svärmor och tittade på mig och hon undrade hur jag mådde, då B hade ringt till henne flera gånger och lagt på sen när hon ringde upp svarade jag inte då jag inte hade ljud på och jag inte var i samma rum som min dotter och min mobil. Så hon trodde att det hade hänt nått och hon hade kastat sig i bilen och åkt till oss. Helt i onödan, men det var snällt av henne att komma och kolla oss.

Igår var det två år sen jag startade min blogg. Den har fungerat som en ventil när jag mår dåligt och livet är jobbig, även en information källa för min familj när ligger på sjukan el när jag inte har hört av mig på ett tag. Det har hänt så mycket dessa två åren jag har skrivit, jag brukar bläddra tillbaka och läsa för att få energi, jag är glad att jag och Janne har fått tillbaka vårt systersband och även om det inte allt lätt så vet jag att hon finns där för mig.
Jag är oerhört stolt över min vän Annika som förfyllde sin dröm om em restaurang . Hennes recept är gudomliga och jag hoppas nån gång att jag kan bli frisk så jag kan åka till min vän och pröva hennes mat, bli hungrig jag bara tänker på det! Hon är även en förebild för mig då hon är en stark kvinna och låter ingen trycka ner henne, hon har hjälpt mig så mycket under dessa år och jag är tacksam att jag vet att hon finns vid min sida.
Bs gudmor är en av mina bästa vänner och hon har funnits och finns fortfarande vid min sida, vi försöker skydda varandra från det jobbiga, hon är en äkta vän då vi kan säga sanningen till varandra även om det är jobbigt så vet vi att vi ändå älskar varandra.
E är en riktigt bra vän som har hjälpt mig massor när jag har varit dåligt, hjälp att komma ut och röra på mig, och hon är en bra lyssnare då jag ältar i mina problem, hennes underbara söta bebisar, speciellt w som jag lånade en hel del hjälpte mig att bli glad.
Och alla andra er som har stöttat mig i min sjukdom.