Förra veckan så besluta alltså smärteamet att sätta ut min smärtlindring, och detta är något jag vill men ändå inte, då jag inte vill ha ont, men så vill jag inte krampa heller, och så länge jag krampar så vill inte kirurgen operera mig och då kan jag inte bli bättre, helt bra finns det inga garantier för. Så det var bara att säga okej då gör vi detta. Och hur? Jo fick en cvk som det finns en bild på tidigare och de satte in en annan smärtlindring intravenös som hjälper mig hålla smärtan i schakt.
Mån togs beslutet att avgifta, tis cvk, ons blev insatt på smärtlindrande läkemedel då mådde jag toppen!!! Men var trött och sov en del hel, förra vecka var det massa människor här och hälsa på också som gjorde att tiden fördrevs. Men så kom tors och smärt dr säger att de ska halvera dosen helt över hela dygnet, och jag tänkte okej det kommer inte bli så farligt men oj oj oj vad jag lurade mig själv. Det är nog det värsta jag gjort, på länge, förutom fredagen hemma innan ambulansen kom och barnen, svärföräldrarna och min assistent H fick se mig kämpa för att inte tappa medvetandet, i efter hand vet jag att det inte var farligt men då trodde jag att jag skulle dö.

Jag är pigg fast så trött svårt att förklara, börjar känna mig klar i huvudet, och det är en läskig känsla att ha. Att veta att alla beslut jag tagit är inte egentligen jag som har tagit utan metadonet, även om det är jag. Jag måste stå för allt som hänt och nu är det min uppgift att reda ut allt.

10 dygn idag på sjukan och smärtab vill inte ge sig ? undra länge jag blir kvar

Såg denna text på instagram inlagd av E och den e så sann

Säger bara fy jävla fan för smärta

Kommer in i samma sal som sist och det är en enkel sal, lugn och ro!!!
Lördagen flöt på med lugn och ro med besök av maken och J sen på sön kom maken J och B. Lukas hatar sjukhus och speciellt när mamma ligger där.
Dr kom på ronden och vi kom överens att de ska gå i genom allting igen och sen diskutera om operation igen.

Kommer upp på AVA sent på kvällen och jag får komma till en säng och komma in på rum, där jag är den enda tjejen. Gubben Bredvid är super dement. Men de frågar om jag vill ha nått att äta: ja det vill jag!! Och kommit igenom ena mackan så kommer syrran in och säger att jag inte får äta och tar brickan. Sen skulle jag gå på toa och på vägen tillbaka så ramlar jag och slår mig, höger sida som vanligt,
Sen på natten så håller jag på somna så helt oplötsligt så far sängen och värsta smällen, då har gubben i sängen bredvid ställt sig upp och hoppat ur sin säng och landat på mina grindar. Sen när jag äntligen hämtat mig mitt i natten, så kommer en dåre till :-(
Han slår och dunkar i grindarna så jag blev galen. Inte en blund på hela natten och hela dagen, och jag frågade 1000 gånger om när jag skulle få byta avd men väntan blev lång. Kl 14 men det kändes som en evighet sen fick jag komma till min avd och samma sal som sist!!