Det sista som hände hos P var att jag fick en ny tid och jag var helt säker att det var samma tid som jag fick av hud, så eftersom jag hade 2 1/2 timme och slå ihjäl så gick jag dit 11:40 och det var inte en enda patient i närheten, så fram till kassan och fråga vilken tid, jovisst samma!!! (I Bakgrunden såg jag min dr) Sen så gick jag men innan jag kom ut tänkte jag boka en ny telefon tid eftersom jag missade min förra veckan, så då blev jag skickad till nästa lucka, tidsbokningen, och (ytterligare en gång till som jag ser min dr gå där bakom) jag frågar om en ny telefontid och så frågade jag lite snäll om hon fanns anträffbar då när jag ändå var där, och syrran tittar upp från dator och rynkar pannan, nä det gör det verkligen inte!!!! För jag var minsann inte hennes enda patient, och hon fortsätter knappa så fick jag en ny tid och allt är klart ska just gå då ser min dr mig och kommer fram och frågar hur det är, fortfarande framför sjuksköterskan, och jag sa som det var att jag hade problem och jobbiga problem på vissa delar av kroppen, då säger sjuksköterskan, det kan ni diskutera på den här tiden hon hade bokat in mig på, så tittar dr på mig och frågar om jag hade tid för att dr skulle undersöka min på en gång, javisst tyckte jag, så vände sig dr till sjuksköterskan med samma fråga är det ok? Såg ut som hon skulle explodera;) men visst funkad det, så snabbt in till dr och visa mina utslag och hon gick att samtala med en kollega och domen blev ytterligare 14 dagar antibiotika och sen en tid innan antibiotikan är slut så hon kan se  om det är läkt el om jag behöver en starkare sort. Så det var kanon för min dubbelbokning blev löst eftersom hud nu flyttade sin tid ;-)

I tisdags var jag på smärtmott och först träffade jag psykologen och vi skrev min rehabsplan och denna vecka ska jag äta och dricka på fasta tidpunkter och ha en avslappning övning samt en tränings övning om dagen sen ska jag föra sömn dagbok så vi kan gå i genom den sen för se hur jag kan förbättra min situation. Men blir lite frustrerad över min psykolog, känns som hon inte tror mig och att hon inte fattar att vad som är grundproblemet och hur jag ska få bukt med det så kan jag få tillbaka mitt liv, hon har snöa in sig på smärtan. Vilket kan göra mig lite arg, när hon säger: du kan inte låta smärtan ta över ditt liv. Det fattar väl jag me men ju mer jag rör på mig ju mer symtom får jag från min sjukdom och symtomen är riktig akut smärta medan min sjukdom är vanlig smärta sån jag har lärt mig leva me, så när det känns att någon kör upp en kniv i magen och en i rumpan och bara hugger så ska jag bara fortsätta som ingenting och ignorera min smärta? Kan någon som genomgått kognetivt psykoterapi som rehablitering mot svår smärta svara på detta åt mig, vore tacksam om ni ville det, denna vecka har varit helt sjuk, känslor, tankar, allt är upp och ner, är bara jävligt tacksam för J,V & E för att ni finns här och fiskar upp mig när jag som behöver det, ni får mig och skratta och tänka på annat en det jävla skit som händer i mitt liv just nu. Och nu e det helg igen kändes som vi hade sön i går. Hoppas ni får en skojig helg!!!