Dagen började så bra, alla sov länge, killarna är sjuka så behövde inte ställa nån klocka.

V ringde 7:20 och frågade om jag skulle ta me N när jag lämnade B på gagis eftersom jag erbjöd mig igår då min oturs drabbade vän sabbat sitt knä, och har svårt att gå. och det gick bra.

Hann bara inför dörren i lägenheten så spydde jag så alla krafter bara försvann så jag packa väskan och gick tillbaka i till huset.

Varje dag har sjuksöterska stöttat upp mig genom att ringa och prata en kort stund i varje dag, och idag pratade vi om känslor, och att mina känslor inte går och kontrollerar just nu och när jag blir ledsen så kommer jag gråta oavsett om jag vill eller inte, hemma eller offentligt, och det är sjukt jobbígt att jag kan starta ett gråta om nån ställer en fråga som jag inte vet eller inte vill svara på. och det kunde tydligen hålla i sig ett år!!!!!! tydligen har min kropp en kris!!! som jag inte har märkt det :-)