Oj nästan ett år har gått men det känns som evigheter sen sist.
Hänt så sjukt mycket under detta år, min pappa gick bort knappt två veckor efter det sista inlägget, jag låg på sjukhuset två veckor till ungefär o sista veckan kom min pappa in hamna två våningar under mig. O var jättedålig. Ons blev jag utskriven den 30/10 på min prinsessas födelsedag!!! O den 1/11 gick min pappa bort o det var fruktansvärt!! O i två veckor gick jag omkring i dimma med bråk o tjafs hemma till att planera en begravning o det blev mycket konflikter runt det. Samtidigt som min kropp kämpa mot alla kramper och smärtan i min kropp går inte ens att beskriva med ord. Att kliva ut ur sängen varje morgon kändes som jag blev träffad av tusen knivar som pentrera min kropp o all sorg som gjorde min sjukdom tusen gånger jobbigare än vanligt. O se mina barn må fruktansvärt dåligt, glädje att ha fått hem mamma efter 4 veckor på sjukhuset. Men även smärtan i deras ögon över att mamma är sjuk o morfar dog o mamma så ledsen o det oändliga bråket mellan mamma o pappa.

Idag ligger vi i skilsmässa o det är så sjukt slitsamt för alla parter. Men mest för min älskade barn!!!

Man säger att det som inte dödar det härdar, men detta år har brytit mig på alla sätt det bara gått. Men under detta år har det funnits glimtar av glädje också även om det är ett år av många tårar så finns det även några skratt också!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att bilda familj med två st som har tre barn var är det inte lätt, det är inte lätt om man inte har likvärderingar ...

Ett år sen låg jag en hel månad på sjukhuset o vred mig av smärtor och av jävla ångest!! Då hade fallit i den bottenlösa hålet o hittade en botten men kunde inte ta mig ur hålet... Nu när jag tittar tillbaka ett år senare fattar jag inte hur jag ens ...

Hösten är så fin med alla färger o gå i skogen o plocka svamp är så fridfullt!! ...

Var på sjukhuset idag, på smärtmottagningen, o kom fram till att jag måste lära mig att säga nej o samt att lyssna på min kropp, som ex när jag möter nån bekant o vi står o snackar, min kropp börjar värkar o smärtan blir bara värre o värre så iställe...

Det är så konstigt hur vi människor fungerar. Som nu när jag ligger i skilsmässa o han blev arg o tycker en massa saker om mig när jag inte gör som han vill o jag blir arg, när han gör samma saker som han förbjudit mig att göra. Vi blir så arga o ibl...