Summering av tiden på tub

Jag låg där i fyra veckor, första veckan gick bättre än väntat, jag hade väntat mig att må så sjukt dålig och ha massa abstinens och ha känslan att jag inte ville sluta men så var inte fallet, det gick mycket bättre än väntat men visst hade jag dagar som var mindre roliga som tex tis: då väckte de inte mig för mina värktablett för de tyckte att jag sov då är det dumt att väcka mig så jag vakna av ett kramp anfall och hela dagen var förstörd, sov typ hela dagen.

Helgen kom och det var dax för pemiss, jag hade sett fram emot att komma hem över helgen från första dagen men på fredagen var jag nervös för att åka hem, tänk om jag får abstinens symtom hemma hur ska det gå, på tub är man i en skyddad miljö.

Alla där, vi var 10 patienter och vi var där för samma sak men vi hade olika preparat, och personalen var vana och de förstod varför man mådde dåligt utan att man behövde förklara sig. Men hemma så måste man hantera känslor och möta vardagen utan sitt problem, vilket det är att ta piller för att sova el ta piller för orka gå upp el ut le träffa andra människor

.

Jag hade förstått att jag hade ett beroende innan jag kom dit, jag kunde inte sluta utan hjälp.

Beroende (DSM IV)

Minst 3 av följande situationer ska gälla under en och samma 12-månadersperiod för att diagnosen Beroende ska slås fast:

1.     Det sker en tillvänjning (toleransutveckling), med antingen behov av en påtagligt ökande mängd  för att få effekt eller minskad effekt vid ett fortsatt bruk.

2.     Det uppstår typiska abstinenssymtom eller att bruket fortsätter för att undvika sådana symtom.

3.     Drogen används i större mängd eller under längre tid än man tänkt sig från början.

4.     Man har ständigt en önskan att minska intaget.

5.     Drogbruket ägnas mycket tid.

6.     Drogbruket påverkar viktiga sociala aktiviteter.

7.     Drogbruket fortsätter trots kunskap om skadeeffekterna.

Källa: http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=4242

Definition av missbruk och beroende:

Missbruk betecknas som bruk av substanser på ett sätt som skadar hälsan. Skadan kan vara fysisk eller psykisk. Trots återkommande problem fortsätter man använda substansen.

Beroende innebär att man har behov av allt större dos av en viss substans för att uppnå förväntad effekt och att man får abstinensbesvär när man upphör att använda substansen

Källa: http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/halsoproblem/Lakemedelsmissbruk/Sidor/default.aspx

Helgen gick bra.

Andra veckan började de trappa ner mina lugnande och jag kände att redan på första veckan hade smärtan blivit mer skarp och mer centrerad till utgångspunkten.

Och andra veckan var början helt okej lite dålig mat bara.

Och mot slutet av veckan hade jag och maken ett möte på kommunen angående hjälp och stöd till familjen men de ansåg att det var mitt fel att min familj mår dålig vilket jag kan hålla med om men jag har inte valt detta själv. De frågade de mest konstiga frågor som tex om min sjukdom kommer leda till döden? Men jag blev förbannad för de var inbjudna på möte på sjukan med båda mina speciallist dr och då hade de chansen att fråga allt de ville veta men de ansåg inte att de hade något där att göra. Jag upplevde att vi blev totalt kränkte, jag har inte rätt sjukdom inte rätt symtom och vi faller mellan stolarna hela tiden och vi blir hit och dit skickade hela tiden och summan av kardemumman är att vi inte får mer hjälp än de få timmarna jag har fått i hemtjänsten.

Väl tillbaka på tub var dagen förstörd och jag sov bort den.

Och helgen kom och det var dags för permis igen.

Och det gick hyfsat lite abstinens men helt ok.

Tredje veckan kom och den starta med att jag blev NOLLAD  inga piller!!

Jag och maken firade 17år tillsammans denna vecka men det blev inte firat för på kvällen innan de skulle komma och vi skulle gå till parken och ta med en picknik och mysa så får ja ett kraftigt krampanfall och jag faller och slog huvudet och sen studsar huvudet några gånger innan min granne M kommer och håller huvudet, hela personal styrkan kom springandes även doktorerna. jag krampade i ca 5 min sen hjälpte de mig upp i sängen, där dr undersöker mig för jag slog i min axel och de ville kolla om jag behövde åka in på akuten, men jag hade bara en hjärnskakning.

Så första maj, när vi skulle ha picknik blev planen ändrad familjen kom upp och hälsade på mig på avd istället, men jag hade fortfarande svårt med mycket liv och rörelse, så jag blev snabbt trött, å det blev en kort besök.

Helgen kom och det var dags för permis igen.

Helgen var jobbig då jag hade svårt med symtomen från hjärnskakningen men det var mysigt att vara hemma med familjen.

Söndag kväll ville jag packa så allt var redo för måndag morgon då jag skulle åka in inför sista veckan.

När jag åkte hem på fre så åkte jag sjukresa och när vi kom fram hemma så strula utrustningen i taxin så han kunde inte logga ut mig så jag skulle gå upp med väskorna och sen gå ut igen men när jag hade packat på mig alla väskor kom han ut med kortet så jag la ner det löst i väskan, och på söndag kväll var kortet borta så paniken steg, ville inte betala i förskott och få tillbaka pengarna för det kostar skjortan.

Men underbara gubben ringde bror sin som gick me på köra in mig.

Inne på tub gick dagarna så snabbt och det började kännas vemodigt att åka hem, visst längta jag hem men det var som en liten familj man lärde känna de flesta och mina kontaktpersoner, K och E gillade jag så mycket och det har varit en trygghet att vara där för alla där går igenom samma sak fast olika preparat, men man behövde inte förklara sig för omgivningen hur man mådde det var okej att vara ledsen, arg, må illa och alla känslor som kommer när man avgiftas.

Det som är mest sjukt av allt är att de lägger ner denna avd till midsommar, deras högsta chef anser att detta är lyx vård, för att jag fick ha mina egna kläder och min dator, nu kommer det bara finnas öppenvård, vilket betyder att du gör det i ditt hem och sen kommer det finnas ett få antal platser i sluten vård och där får du inte ha med dig några personliga ägodelar, inte dina egna kläder inte ens dina egna trosor, och min mening är att de patienterna som ligger där kommer få det mycket svårare att bli fri från sitt beroende, än vad vi hade. Och det är så respekt löst av landstinget att göra så här, jag har från första dagen varit anti mot att ta piller men jag har haft/och har fortfarande sådan smärtor att jag måste ta piller och vissa preparat är sådan att man inte har ett val om man kan bli beroende el inte och jag blivit lovad av mina dr att de ska hjälpa mig att bli fri när jag är frisk, men nu finns inte den hjälpen för mig. Och det finns många i min sitts som inte vill/kan göra det i hemmet, så min fråga är vart ska vi ta vägen????