Jag har inte haft tid eller lust att skriva, jag har mått så dåligt så all energi går åt att ta hand om mina barn och komma upp ur sängen.

Men maken har vårdat mig så jag börjar komma upp på fötterna igen.

Fy vad jag hatar att packa.

Härom dagen var vi i lägenheten med Bs gudmor och och hennes son, B var så stolt över sin och Ls våningssäng.

Längtar till detta är klart, hatar detta, det tar också massor av energi också.

Min läkare, eller mina läkare vill att jag ska hitta en ny psykolog då det sket sig med den förra, så jag är remitterad till psykiatrin!!!!  Dåjag själv jobbar i vården borde jag nog inte känna som jag gör för det, är livrädd!!  Vill inte, och det blev inte bättre efter idag kan jag säga, sen två veckor tillbaka har jag mått VÄLDIGT dåligt psykiskt, och smärtmott har förstått allvaret med det, eller alla inom sjukvården gör det förutom psykiatrin, eller den sjuksköterskan jag talade med idag. I dessa två veckor har jag pratat med en underbar sköterska på smärtmott en kort stund varje dag, bara kollat läget och idag tyckte hon att jag skulle ringa dit och fråga om jag inte kunde få en tid dit tidigare, för jag har fått en tid i slutet av månaden, så jag ringer och ssk frågar vad problemet är just nu och hur tankarna gå? Och jag börjar berätta om mitt grund problem, och hur det har utvecklat sig under den senaste tiden och fram till idag och då frågar hon hur min medicinlista ser ut och eftersom sjukvården nu har ett nytt system kan alla läsas allas kommentarer vilket är bra, men när hon tog fram listan fick hon en chock, visst jag är medveten att jag äter en hel del tunga mediciner MEN jag har fråga satt allt för min bakgrund gör så att jag inte vill äta piller, ni som känner mig vet varför, och jag har uttryckt den oron för mina läkare och de säger att det inte finns ett annat sätt än detta och när jag blir bättre ska de avgifta mig eftersom det är de som har gjort detta. Men hon började prata om inläggning, mobila team som skulle komma hem till mig och att man ska nolla mina mediciner för att börja om. Gissa om jag fick panik?? Kasta på luren ringer medicin mott och skriker efter min dr, som ringde upp och jag var helt panikslagen men han lugna mig: ”Man måste behandla den fysiska smärtan innan man behandlar den psykiska så inte en chans i världen rör de medicinerna, och jag står bakom dig till 100 % och jag är din behandlande läkare så de får inte göra något utan konsultera mig först och om det inte förstår detta så ska du inte dit utan någon annanstans.”

Gissa om stenen föll av mitt bröst?

Men senare på kvällen så ringde det mobila teamet upp mig och jag fick prata med en psykolog och vi diskutera mitt psykiska tillstånd och han sa att det va väldigt förstårligt att man mår så här när man genomgår det jag gör, men han trodde inte att jag skulle läggas in och han skulle kontakta chefen på mott dit min remiss blev skickad och påpeka att jag behöver någon att tala med och det är nu och att man ska diskutera med mig och mina läkare om min medicinlista och hur vi ska ordna så det blir så bra som möjligt för mig, då jag inte lider av en psykisk sjukdom utan att det hopar ihop sig allt samtidigt som gör att jag mår så dåligt så var jag inte en kandidat för det mobila teamet!!! Jippie utan om jag mådde väldigt dåligt och hade många dåliga tankar var jag välkommen att ringa och prata men annars skulle jag avvakta tills jag fick en tid.

Detta är bara en dag den senaste tiden som ser ut så här.

Vill bara få må bra och orka leva mitt liv, och med allt det innebär med familj, jobb och vänner,

Vill också att lägenheten ska bli klar men det lär väl inte hända då jag ligger på soffan och gråter, måste fixa tv och Internet för de klara man sig inte utan eller hur?

Vill be alla mina vänner om ursäkt att jag inte ringer och när vi pratar är allt bara negativt ska bättra mig, såg på efter 10 på 4:an en morgon och de pratade om relationer till sina vänner, att man måste vårda de som ett förhållande och det har inte jag gjort för mina vänner som finns här omkring mig men jag har även insett vilka mina bästa vänner är ch vilka jag kan lita på, och vissa som jag trodde skulle finnas här för mig gör det inte medan andra som jag inte trodde har funnits mer än vad jag trodde, vilket jag är evigt tacksam och jag hoppas det är en bra början av många års vänskap för jag kommer alltid finnas här för er. Men ni som inte hr funnits ni fick er chans och ni tog den inte, vi kanske förblir kompisar men jag kommer inte att ställa upp i vårt och torrt längre för er.

Jag förstår inte hur allt kan vara så jobbigt och svårt att man känner att man inte orkar mer och i samma stund så vill jag mera för mina barn och jag vill inte ens ha dessa tankar i huvudet. Jag har fått kontakt med psykiatrin och de ska stötta mig och ändra min medicin så jag slipper dessa tankar, för enbart tankarna är sjukt jobbigt och väldigt ångest framkallande och det inte det jag behöver just nu då mitt liv är kaos och det enda jag vill är att få lugn och ro och få koncentrera mig på att bli frisk el så frisk jag kan bli.Jag vill så frisk så jag kan börja med arbetsträningen, jag och min handläggare ska ha ett möte med min arbetsgivare och personal ansvariga i kommunen för att jag ska komma igång med mitt arbete, det är jättebra för det vill jag verkligen, men bara ett problem  jag mår inte 100% utan mer son 70%. Men det ska bli bra så är det bara, speciellt nu , ni som känner mig privat vet varför.

just nu mår jag piss, har inte ork el lust med nått för tillfället. jag hatar att må så här

I natt kunde jag inte somna förrän 05:30 då jag hade fruktansvärda smärtor, var ju så glad för de hade blivit bättre fram till för en vecka sen.

Jag hatar detta pendlande upp och ner, men jag får glädja mig åt det lilla jag orkar. Idag när jag vaknade vid 13 tiden så har jag gjort ett halsband.

Idag har maken varit hemma med J och B då J var sjuk, så han har även passat upp på mig, vilket är så skönt!!!

Vill bara säga till dig min vän EL att jag tänker på dig och att jag finns här om du behöver mig, även om jag bara kan lyssna.

Mina smycken, det är min medicin för själen då allt annat går åt fanderns, ska lägga upp fler i morgon.

Tänka positivt är svårare än vad man tror, eller så är det abstinensen av insomningstabletterna som gör det svårt att hålla humöret uppe. Men ska kämpa vidare. Sen i morgon har jag läkarbesök så vi måst vakna i tid så vi hinner lämna på dagis innan kl 9 då besöket är, idag kom vi till dagis vid 9:30. Så i morgon får vi kliva upp när kl ringer.Idag leker B med N och vi är ute och och de kör sina små bilar

Så än har jag inte fuska och tagit något piller, nu är jag inne på mitt 4:e dygn utan insomningstablett sömnen går bättre än jag trodde men mitt humör är inte att leka me, huvudvärk och irritation konstant, men det ska gå för nu vill jag bli kvitt de!!!

Idag fick jag tillbaka min mobil, fast den lite bättre, de hade sluta sälja den jag hade, sen hade de inte inne nån med 16GB så jag fick en med 32GB sen fick jag en vit!!! Visst i era öron kanske det inte betyder nått, men de senaste dagarna har jag haft riktiga svackor. Och pendla så i humöret är inte roligt. Men idag bestämde jag mig för sluta tänka negativt och börja se livet mer positiv så tror jag att roligare saker kommer att hända, vad tror ni? Ska vi hjälpas åt? När du läser detta tänk på en sak el person som får dig att känna dig glad el lycklig!!!