Jag har inte haft tid eller lust att skriva, jag har mått så dåligt så all energi går åt att ta hand om mina barn och komma upp ur sängen.

Men maken har vårdat mig så jag börjar komma upp på fötterna igen.

Fy vad jag hatar att packa.

Härom dagen var vi i lägenheten med Bs gudmor och och hennes son, B var så stolt över sin och Ls våningssäng.

Längtar till detta är klart, hatar detta, det tar också massor av energi också.

Min läkare, eller mina läkare vill att jag ska hitta en ny psykolog då det sket sig med den förra, så jag är remitterad till psykiatrin!!!!  Dåjag själv jobbar i vården borde jag nog inte känna som jag gör för det, är livrädd!!  Vill inte, och det blev inte bättre efter idag kan jag säga, sen två veckor tillbaka har jag mått VÄLDIGT dåligt psykiskt, och smärtmott har förstått allvaret med det, eller alla inom sjukvården gör det förutom psykiatrin, eller den sjuksköterskan jag talade med idag. I dessa två veckor har jag pratat med en underbar sköterska på smärtmott en kort stund varje dag, bara kollat läget och idag tyckte hon att jag skulle ringa dit och fråga om jag inte kunde få en tid dit tidigare, för jag har fått en tid i slutet av månaden, så jag ringer och ssk frågar vad problemet är just nu och hur tankarna gå? Och jag börjar berätta om mitt grund problem, och hur det har utvecklat sig under den senaste tiden och fram till idag och då frågar hon hur min medicinlista ser ut och eftersom sjukvården nu har ett nytt system kan alla läsas allas kommentarer vilket är bra, men när hon tog fram listan fick hon en chock, visst jag är medveten att jag äter en hel del tunga mediciner MEN jag har fråga satt allt för min bakgrund gör så att jag inte vill äta piller, ni som känner mig vet varför, och jag har uttryckt den oron för mina läkare och de säger att det inte finns ett annat sätt än detta och när jag blir bättre ska de avgifta mig eftersom det är de som har gjort detta. Men hon började prata om inläggning, mobila team som skulle komma hem till mig och att man ska nolla mina mediciner för att börja om. Gissa om jag fick panik?? Kasta på luren ringer medicin mott och skriker efter min dr, som ringde upp och jag var helt panikslagen men han lugna mig: ”Man måste behandla den fysiska smärtan innan man behandlar den psykiska så inte en chans i världen rör de medicinerna, och jag står bakom dig till 100 % och jag är din behandlande läkare så de får inte göra något utan konsultera mig först och om det inte förstår detta så ska du inte dit utan någon annanstans.”

Gissa om stenen föll av mitt bröst?

Men senare på kvällen så ringde det mobila teamet upp mig och jag fick prata med en psykolog och vi diskutera mitt psykiska tillstånd och han sa att det va väldigt förstårligt att man mår så här när man genomgår det jag gör, men han trodde inte att jag skulle läggas in och han skulle kontakta chefen på mott dit min remiss blev skickad och påpeka att jag behöver någon att tala med och det är nu och att man ska diskutera med mig och mina läkare om min medicinlista och hur vi ska ordna så det blir så bra som möjligt för mig, då jag inte lider av en psykisk sjukdom utan att det hopar ihop sig allt samtidigt som gör att jag mår så dåligt så var jag inte en kandidat för det mobila teamet!!! Jippie utan om jag mådde väldigt dåligt och hade många dåliga tankar var jag välkommen att ringa och prata men annars skulle jag avvakta tills jag fick en tid.

Detta är bara en dag den senaste tiden som ser ut så här.

Vill bara få må bra och orka leva mitt liv, och med allt det innebär med familj, jobb och vänner,

Vill också att lägenheten ska bli klar men det lär väl inte hända då jag ligger på soffan och gråter, måste fixa tv och Internet för de klara man sig inte utan eller hur?

Vill be alla mina vänner om ursäkt att jag inte ringer och när vi pratar är allt bara negativt ska bättra mig, såg på efter 10 på 4:an en morgon och de pratade om relationer till sina vänner, att man måste vårda de som ett förhållande och det har inte jag gjort för mina vänner som finns här omkring mig men jag har även insett vilka mina bästa vänner är ch vilka jag kan lita på, och vissa som jag trodde skulle finnas här för mig gör det inte medan andra som jag inte trodde har funnits mer än vad jag trodde, vilket jag är evigt tacksam och jag hoppas det är en bra början av många års vänskap för jag kommer alltid finnas här för er. Men ni som inte hr funnits ni fick er chans och ni tog den inte, vi kanske förblir kompisar men jag kommer inte att ställa upp i vårt och torrt längre för er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att bilda familj med två st som har tre barn var är det inte lätt, det är inte lätt om man inte har likvärderingar ...

Ett år sen låg jag en hel månad på sjukhuset o vred mig av smärtor och av jävla ångest!! Då hade fallit i den bottenlösa hålet o hittade en botten men kunde inte ta mig ur hålet... Nu när jag tittar tillbaka ett år senare fattar jag inte hur jag ens ...

Hösten är så fin med alla färger o gå i skogen o plocka svamp är så fridfullt!! ...

Var på sjukhuset idag, på smärtmottagningen, o kom fram till att jag måste lära mig att säga nej o samt att lyssna på min kropp, som ex när jag möter nån bekant o vi står o snackar, min kropp börjar värkar o smärtan blir bara värre o värre så iställe...

Det är så konstigt hur vi människor fungerar. Som nu när jag ligger i skilsmässa o han blev arg o tycker en massa saker om mig när jag inte gör som han vill o jag blir arg, när han gör samma saker som han förbjudit mig att göra. Vi blir så arga o ibl...