Så en liten uppdatering så ni vet att jag lever då jag inte har haft orken el energin att höra av mig till nära och kära, sen i helgen har febern kommit och går pendlar mellan 36,8 ena timmen och nästa 39, oerhörd smärta att jag inte vet hur mycket mer jag orkar, i slutet av veckan ska jag träffa läkaren som ska operera mig och det är lite nervöst, vill bli av med detta nu, idag kom det blod ur katetern och nu e jag bara sååååå less på allt j:vla skit.

I helgen fyller min gullunge år och jag hoppas att alla mina vänner och nära och kära innan operationen (två flugor i en smäll ?)

Så en liten uppdatering så ni vet att jag lever då jag inte har haft orken el energin att höra av mig till nära och kära, sen i helgen har febern kommit och går pendlar mellan 36,8 ena timmen och nästa 39, oerhörd smärta att jag inte vet hur mycket mer jag orkar, i slutet av veckan ska jag träffa läkaren som ska operera mig och det är lite nervöst, vill bli av med detta nu, idag kom det blod ur katetern och nu e jag bara sååååå less på allt j:vla skit.

I helgen fyller min gullunge år och jag hoppas att alla mina vänner och nära och kära innan operationen (två flugor i en smäll ?)

Önskar så himla mycket att jag kan få bli frisk så jag kan jobba och tjäna pengar så vi kan göra de saker som vi brukar el önskar, som åka på semester, känna stranden under fötterna

Så vad har hänt??

Jo hela veckan har jag fått ondare och ondare ju längre tiden går på dagen så på eftermiddagen kunde jag knappt gå.

Hade en telefontid i tors eftermiddag till min dr på medicin mott och vi diskuterade hur jag mår så han instesterade att jag skulle ÅKA IN TILL SJUKHUSET IDAG, fast jag tyckte att det kunde vänta till måndag.

Men under natten kom feber så på fre morgon så ringde jag in till urologen och vi diskuterade hur jag mådde, så de ville att jag skulle komma in, och det gjorde vi, maken körde in mig och höll mig sällskap.

Kommer upp till mottagningen och skulle registera mig och jag klarade ine av att stå så två ssk kom ut med en brits och hämtade mig och körde in mig på ett rum där de örjade undersöka mig, de tog bort förbanden och jag bara vrålade rakt ut av smärta, så då går ena ssk och söker efter dr.

Sen fick jag ligga och hämta andan innan dr kom, hon klämde och kände på mig, sen ville hon ta ett urin prov ur katetern men jag ville även ta ett normalt urin prov, så ssk koplade på en ny påse sen kravla jag mig upp med hjälp av min make.

Det provet visade lite infektion och vita blodkroppar, sen fick vi vänta en stund innan de kom nån urin i påsen.

Ssk kom in med lite fika åt mig, sen kom frossan så tempa de mig, 37,6.

Efter en stund fanns det tillräckligt med urin för ett prov och det visade en ordentlig infektion, blod och massa vita blodkroppar, så skulle de två ssk som skulle lägga tillbaka förbandet, så tog de en odling på instickshålet och det var som nån slog mig så hårt att det svartna för mig, sen när jag vakna till så hade de tippat bristen och maken gned mina händer medans de ropade på mig.

Dr kom lägligt till detta och hon frågade om jag ville bli inlagd, men NEJ TACK!!!! Hon hade beslutat att jag skulle få antibiotika och eftersom jag ska på inskrivnings samtal i slutet av veckan så jag ska äta antibotika fram dit sen är det han som bestämmer hur vi ska gå vidare, om jag ska opereras eller om den ska sjutas upp tills jag e frisk. 

Är så j'vla sjukt less på detta nu, kan inte min otur vända snart.

Har så jävla ont att jag knappt kan röra mig utan att jag börjar gråta, nu ska  jag försöka sov lite....

Så är infektionen tillbaka i njuren, och febern,!ligger på sjukan och Hoppas på antibiotika och hemgång.

förra veckan som va är jag sjukt glad över att den e slut, allt som bara kunde gå fel gick också fel.

för att avsluta mitt sjukhusbesök förra veckan så var inte ssk på medicin så glad över vad urolog ssk hade gjort med mig, låg i 2 timmar i deras säng utan att röra mig så smärtan var så fruktansvärd, men sen gav de mig Humiran samt en timme senare fick jag åka hem, kom dock knappt in i taxin.

I lördags fick vi en impuls att vi ville göra nått så vi åkte på bio, och såg Batman filmen, den var sjukt bra.

Vi gick på en bio som vi inte brukar gå på, fast vi hade köpt säten som skulle vara extra breda som fotutrymmet skulle vara bättre än normalt mn så var dock inte fallet så jag kunde knappt röra mig efteråt, maken fick bära upp mig sen skulle vi gå på toa så insåg jag att detta kommer jag inte klara ensam så vi sikta in oss på handikappstoan, vilket det var kö till den men de titta på mig och insåg att jag behövde den bättre   så sjukt pimsamt.

på sön kom delar av familjen och hälsae på och tog en fika, sen åkte vi till min P som är sjuk just nu och sa hej.

Idag starta mina killar i skolan efter sommarlovet, men shit vad snabbt det gått, nu börjar långa hösten, usch vad det är tråkig, men man kommer fort in i det, om det är nån tröst.

Nu närmar sig min operation sig, börjar bli nervös....

nä nu somnar jag, äst att slua innan jag hunnit somna med fingret på delete knappen ( det har hänt ett x antal gånger, lika jobbigt vare gång)

Härom dagen hade jag en super mysig morgon med L förutom blodproven som jag var tvungen att lämna, vi var i hamnen och åt en mjukglass i solskenet medan vi satt och tittade på båtarna, super mysigt med kvalitetstid!!! ( se bilderna!!!)

Just nu mår jag riktigt dåligt igen :-( min nefrostomi läckte i ett par dagar så i tis ringde jag in och kollade vad jag skulle göra, och eftersom jag ändå skulle in på ons för min behandling så bokade vi att jag skulle komma in så de fick se den.

Under natten var jag orolig, kände att jag inte ville åka in själv så jag bad N att följa me mig vilket han gjorde till min stora glädje!!

Kom in ssk konstatera att det läckte i en springa och hon skulle byta det, så kom det in en kollega till henne och assisterade henne, de kom överens att de skulle spola min kateter, och så gjorde de och de bytte kopplingen och jag var redo att gå, så N och jag kom ut från mottagningen och det var som nån som körde in en kniv i njuren så det svartna för ögonen och varje andetag jag tog gjorde sjukt ont, tårarna spruta och jag kunde inte stå upp, vilken tur för N så han hjälpte mig tillbaka, in i rummet ssk hjälpte mig upp på en brits och så går hon för hämta hjälp.
Den andra ssk kommer in, hon lutar sig över mig, som ligger och gråter hysteriskt och har så jävla ont så jag  inte kan prata.
Och hon frågar om jag brukar ha så här ont men jag svarar inte.
Den andra ssk kommer in och de diskuterar vad man kan göra då säger den ena att man kan hoppa så släpper smärtan eller nått annat med badkar men lyssna inte mellan mina skrik av smärta. Men när det var mindre än 10 min innan mitt besök på medicin dagvården så erbjöd den bättre ssk att hämta en rullstol och köra upp mig, så hon baxa upp mig och i rullstolen sen till dagvården, när vi kom dit mötte vi min ssk och hon såg väldigt bekymrad ut, nä nu somnar jag fort i morgon hur vidrigt jobbig denna vecka varigt :-(
(de nedre bilderna är hur min kateter sitter utan förband)

Livet känns så sjukt orättvist väldigt ofta på sistone, vill inte må dåligt men vem vill det? Och jag vill/kan jag inte säga vem som ska må dåligt, jag tycker min del av otur borde vara fylld men tydligen inte :-(