Det första minnet efter min operation var att jag frågade en syrra om jag fortfarande var gravid, det var bara 25 % chans att barnet skulle överleva denna operation eftersom man var tvungen att söva en så djup och så länge, och syrran bara tittade på mig och gick i väg utan att säga nått, då for tankarna genom huvudet, jag har mist barnet:( sen kom hon tillbaka med en ultraljuds maskin och jag fick se barnen fara om kring i magen då blev lyckan helt underbart igen, då var jag helt övertygad om att jag väntade en tjej för de är starkare när de ligger i magen.I 4 dagar fick jag ligga på uppvaket pga min smärtlindring, jag behövde sådan övervakning som man inte hade uppe på den vanliga avd så min make och the family fick bara hälsa på men inte alla samtidigt. Men det var bara maken som var där varje dag. Sen upp på avd och än hade jag inte tittat på stomin, jag tittade åt andra hållet när de höll på med den, även om jag inte hade orkat bry mig om att jag skulle få en stomi för jag var så sjuk innan var jag inte redo att ta in det än ändå, så när mina nära och kära ville se så lyft jag bara på täcket de fick gärna titta men jag ville inte vet eller se, de tog mig en och en halv vecka efter jag hamna uppe på avd innan jag gick me på att titta.Efter jag hade kommit upp på avd igen så kom läkarna in på rummet och pratade och de sa att de hade gjort rätt i att operera mig när de gjorde de för när de skulle lyfta ur tjocktarmen så sprack hela och hade man väntat så hade det hänt i min mage och då hade nog både jag och mitt ofödda barn dött. Fast det har gått 9 1/2 år sen blir jag helt gråtfärdig när jag tänker på det. Jag har många roliga och underbar minnen från min sjukhustid, tänkte dela några med er,Ett minne är av min underbara man som hälsade på mig varje dag och vissa dagar hade han J med sig beroende på hur jag mådde då väntade jag vid fönstret då kunde kan se de komma upp för backen och hur J stod i vagnen med sele på förstås och han höll i ryggstödet och han hade sin söta basker på sig och han kröp om kring på golvet och charmade alla.Ett annat är när min kära storebror var och hälsade på mig vilket han var många gånger men just den här gången så pratade vi och jag började få ont och jag fick morfin och jag blundade till mitt i en mening bara en sek och öppnade mina ögon och fortsatte och prata och min bror tittade helt förvånat och frågade vad pratar du om? Men vad då hänger du inte me? Då fick jag till svar men du har sovit i 45 min. Jag hatar sjukhusmat, men på den tiden kunde jag verkligen inte ens äta den så min mamma och pappa kom flera gånger med hemlagad mat åt mig.Ett stark minne efter min operation när jag började bli bättre så kom min store syster, hennes dåvarande man och deras två barn I och S och min make och J kom och de hade med sig en rullstol och de hade pratat med personalen att det var okej att kidnappa mig, då upptäcker vi  att någon stulit mina skor, men det gick bra iallafall så vi åkte ut, detta var i juni så solen sken det var varm ute och det började bli grönt på alla träden och vi hade en underbar picknick precis utanför sjukhuset men det var helt underbart att se barnen leka och kryp omkring då var jag lycklig och inte så många dagar efter det, en vecka tror jag det var fick jag åka hem,jag låg inne först 11 dagar, hemma 4 sen låg jag inne 6 veckor till innan jag åkte hem med en ileostomi, en tunntarms stomi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att bilda familj med två st som har tre barn var är det inte lätt, det är inte lätt om man inte har likvärderingar ...

Ett år sen låg jag en hel månad på sjukhuset o vred mig av smärtor och av jävla ångest!! Då hade fallit i den bottenlösa hålet o hittade en botten men kunde inte ta mig ur hålet... Nu när jag tittar tillbaka ett år senare fattar jag inte hur jag ens ...

Hösten är så fin med alla färger o gå i skogen o plocka svamp är så fridfullt!! ...

Var på sjukhuset idag, på smärtmottagningen, o kom fram till att jag måste lära mig att säga nej o samt att lyssna på min kropp, som ex när jag möter nån bekant o vi står o snackar, min kropp börjar värkar o smärtan blir bara värre o värre så iställe...

Det är så konstigt hur vi människor fungerar. Som nu när jag ligger i skilsmässa o han blev arg o tycker en massa saker om mig när jag inte gör som han vill o jag blir arg, när han gör samma saker som han förbjudit mig att göra. Vi blir så arga o ibl...