Detta brev fick jag för 2 dagar sen, av en människa jag inte känner först kände jag min lite påhoppad men nu inser jag att det kanske inte framgår i min blogg att jag är sjuk och då menar jag inte att jag har en stomipsåsen, utan att jag har ett skov och haft det snart i ett år och skovet är så kraftigt att inflammerat har spridit sig från tarmen till bukens slemhinnorna och det gör så så jävla ont och ingen medicin hjälper.

Här är brevet:

Hejjag håller på att skriva om ulcerös kolit och råkade googla dig. Jag 31år kvinna och jag beundra dig att du är så modigt att visa dig och ta en dag i sönder. jag förstå att det svårt att bära påse på magen är inte lätt. Men va glad även det är tuft det viktigast du kommer se dina barn bli stora och du har din familjen som stå dig nära. Om bara du tänker på de som har cancer har kort tid att leva. Lycka till och ta hand om dina barn.

Och här är mitt svar :

Fast att bära påse på magen är inte svårt, visst finns det situationer som kan vara pinsamma el besvärliga men det är inte därför jag är sjuk, jag är sjuk för jag har ett skov( uppbrott av min sjukdom ) som har snart pågått ett år med blodiga och slemiga avföringar och stumpen är så inflammerad att den har spridigt sig till slemhinnorna i buken och det skapar frukansvärda smärtor i min mage att jag inte ens kan stå på benen, i de lägen är det svårt att vara glad, tror inte du kan fattar vad det är jag går igenom när inga mediciner hjälper, och när kirurgerna vägrar operera mig för jag är för sjuk. Och det har ingenting med att ha påsen på magen, jag har levt med den i 10 år och innan jag blev sjuk för snart ett år sen levde jag ett normalt liv, sem med utlandsresor, bada i bikini och jag skäms inte pga påsen och jag är inte ledsen pga påsen, den räddade mitt liv för 10 år sen.

I Torsdags har jag spenderats på sjukan på två olika besök och sen lämnat prover och bokat ett tredje besök. Jag har träffat smärt dr och vi hade ett väldigt bra samtal så efter det besöket kändes det bra.                   Förförra helgen fyllde jag år och mina nära och kära var och grattade mig, sen var vi (jag och maken) på bio och såg real steel och den var riktigt bra och det gick hyfsat skakade emot slutet av filmen så det var tur att stolen bredvid min var tom;-) och då undrar ni, skakar?? Jo jag blev insatt på en ny medicin el de bytte en medicin mot en ny, så samtidigt som jag trappade upp den nya så trappade jag ner den gamla och då började skaka, muskelryckningar och muskelkramper som vissa gånger fick hela kroppen att kastas fram och tillbaka, medans jag var helt klar i huvudet men jag fick inte kroppen att lyssna, så under helgen höll det på typ hela dagarna mer el mindre men för varje dag som det har gått denna vecka har det blivit mindre och mindre, det som har varit mest jobbigt är när det skett offentlig och jag har fått känslor som jag inte haft förut som skam känslor, även om jag vet att det inte varit av avsiktligt så eller med grund så tycker jag att det är pinsamt att skaka så folk stirrar. Nu e jag bara så jävla ledsen över att vara ledsen jag fattar inte vad jag gjort vill att allt ska bara sluta nu, för jag orkar inte MER nu!!!!!!!!!!!!!!