Jag är så glad att jag tog beslutet att ändå ge dig en chans till. Jag vet att våra barn är glada, men det betyder ändå inte allt för de växer upp och flyttar hemifrån och då har jag ändå dig kvar. Nu när vi har varit i det svarta hoppas jag att vi aldrig mer behöver komma dit men som du sa härom dagen då har vi lång väg att gå och sakta men säker bygger vi upp det vi en gång förstörde och jag hoppas att vi bygger den ännu bättre än vad den var förut. Jag måste medge att ibland kan jag känna mig orolig men de blir bara mindre och mindre. Jag känner mig så stolt när du ringde idag och berättade det du berättade om oss och jag ville bara säga till dig att jag älskar dig me och jag finns här för dig när du behöver mig.

I går var det att kliva upp precis just som när jag somnat och sov som skönast!!! Imorse var det inte roligt, var sjukt nervös inför besöket. Lämnade sen B på dagis och sen hoppa in i taxin och mot sjukhuset för att träffa psykologen, det märktes att det var mellandagarna och att många som har sem för färden in tog inte ens hälften så lång tid som vanligt. Själva besöket gick väldigt fort och det var sjukt hur hon kunde sätta ord på saker som jag inte ens har tänkt på och när jag gick därifrån så kändes allt så himla lätt och det kändes så himla bra. Men ju mer tid som gick efter besöket ju mer tänkte jag och ju sämre mådde jag men det ska ju bli bättre för det var ju därför jag gick dit.