Just nu försöker min kropp återhämta sig men det är svårt då jag har mia tre underbara barn som vill att mamma ska vara pigg och glad, och denna årstid är tuff i vanliga fall med kalas varje helg och lite andra åtagande och inbjudningar, jag vill inte tacka nej jämt tillslut får man inte några inbjudningar och då blir jag deprimerad för jag känner mig ensam, men det som händer är vi gör saker är änu värre.

Som förra helgen, var vi på dop, min lille bror fick bar för 3 månader sen och jag har inte ens sett barnet, och de bor en bit ifrån de, det tar två timmar att köra dit, och jag klarar inte att sitta i två timmar, så min kontakt person A,hade sagt att jag inte skulle åka, de flesta som jag pratade med sa att jag inte skulle åka men mitt dåliga samvete fick mig att tvinga maken som också avrådde mig från åka, att sätta familjen i bilen och så åkte vi.

Under resan så började min kropp skaka så när vi kommer fram så får make hjälpa mig in i kyrka och jag upplever att alla stirrar på mig och då blir jag mer spänd och när jag blir mer spänd så skakar jag mer.

sen när dopet var klart och vi ska ut ur kyrkan ka jag ite gå uta jag skakar så mycket att jag inte kan stå på benen, så min mosters make tar tag i mig och stöttar ut mig ur kyrkan och jag känner allas blickar vilar på mig, mi familj vet ju att jag mår så här men alla andra gör det inte, så utanför kyrkan så hjälper även min moster mig in i bilen, och envis som jag är så sa jag till maken att vi stannar 20-30 min och fikar sen åker vi.När det gått 15 min så vill jag ut och ta luft samt hämta pillernaSen började det riktiga helvetet, illamående tog över och eftersom jag inte hade ätit nått den degen så hulka jag galla, i 45 min innan jag och med hjälp av min syster E och brors tjej K lyckades komma till bilen och vi kunde åka, jag låg och skakade och mådde så sjukt dåligt att vi var tvungna att stanna och äta något så jag fick i mig något. En bilfärd som tar 2 timmar tog oss 5 timmar för att komma hem.Dagen efter låg jag och grinade hela dagen, fy ... Vilken smärta. Gissa om jag hade mer el mindre ångest över att jag åkte? Jag åkte förstörde deras dag och utsatte min familj för detta och jag plågade mig själv så mycket att efter en vecka efter så hade jag än inte repat mig..