Andra veckan på sjukan var riktigt jobbig, för det första var maten så grymt äcklig sen eftersom min cvk hade fått en infektion så den hade de varit tvungna till att ta bort, så de låg på mig att jag var tvungen att få i mig 1000 kcal per dag så det var bara att dricka, vilket var väldigt jobbigt.
Jag fick även en ny dr på mån och vi kom inte direkt överens och hon fick mig att gråta en hel del men jag hade mina änglar, A som är min kontakt person kom och hälsa på min nästa varje dag annars ringde hon, men även en del av personalen, eftersom jag har legat där på samma avd vid flera tillfällen samt varit på dagvården och fått behandlingar och det är samma personal, de roterar, så har jag lärt känna en del lite bättre och de förstår mig och försökte trösta mig så gott det gick, men de såg till att MIN dr kom upp (eftersom han inte var på avd den veckan utan de hade bara telefonkontakt) och han förklarade så jag förstod och fick mig att inse att jag behövde stanna på sjukhuset.
Jag gjorde en röntgen undersökning som var planerad som uppföljd av min operation av njuren men man såg då att njuren var svullen och hade samla vätska och att det satt en cysta på äggledaren som tryckte på urinledaren så det var en hel del medlande mellan urologen och gyn .
På tis kväll var jag ledsen så sa maken: kan du inte fråga om du får åka hem på permis idag? Och det gjorde jag och det fick jag!! Och det gick bra. Sen på ons så fick jagvgöra samma sak, men då slutade det i katastrof, kommer in på tors morgon och då blev de oroliga så inga flera permisar sen så senare på förmiddagen så fick jag en tid till gyn , och först kördes jag till fel mott och efter mycket om och men så hittade de rätt, och jag undersöktes av en dr och hon tog massa prover sen så kom en överläkare som även är expert på ultraljud och undersökte mig sen pratade vi, och sen ville han kolla röntgen bilderna så jag fick lägga mig i sängen och vänta sen kom de tillbaka och han fråga om jag ville bli opererad idag? Nu? Undrade jag? Nä senare i eftermiddag.
Sen låg jag en timme till innan jag fick komma upp på avd, sen han jag bara ringa Nicke och dra i väg sms till mina nära och kära sen kom min sköterska och sa att det var dax.
Väl där nere så behövde de sätta infart och ta prover då personalen på avd inte lyckades, men han hade svårt att hitta en, men tillslut så gick de, när han skulle spruta in sömnmedlet så gjorde det sååååå FAAN ont, så jag grinade.
Och det är inte bra att somna orolig. Det måste vara helt tyst i salen när man söver en patient, annars är det risk att patienten vaknar orolig också. Jag var tydligen en väldigt trött patient då jag var svår väckt, men tillslut var jag tillbaka på avd igen.
På fredag så sa dr att operationen inte gått så bra man lyckades inte få ut så mycket så de ville att jag skulle röntgas på lördag morgon och utefter de så skulles beslutet fattas hur de skulle göra om jag var tvungen att stanna el åka hem.
Så på lördag morgon fick jag åka ner och göra en ny röntgen och väl uppe igen tickade kl på men helt plötsligt dök det upp en dr som hade sett på svaret från röntgen att cystan var kvar och lika stor, men hindret hade börja släppa så jag var fri äntligen!!!!!!! 13 dygn INTE ROLIGT!!!!!!!!!!!