Mitt liv är ett enda stort kaos just nu. Ingenting funger och det är sjukt frustrerande då jag vill vila och blir frisk så jag kan få ordning på mitt liv.

Just nu sitter jag på botten och vet inte hur jag ska ta mig upp, hur jag en försöker så rasar marken under fötterna och jag landar pladask på rygg.

Hade sett fram emot denna helg sen i lördags och nu när den är här och jag ska få vila och ha chansen att må bättre så blir allt bara värre :-( önskar att jag hade en fjärkontroll så jag kunde snabbspola tills jag står på fötterna igen.

ibland kan man prata med en person och man tycker att det var ett bra samtal och man fick sagt det man ville och det uppstod inte en diskution som ledde till ett bråk, och man känner sig nöjd.

Men senare upptäcker man att den personen tror något helt annat och inte det du menade. Det är som man talar två helt olika språk och sen uppstår bråket som man trodde man skulle slippa.

För att byta ämne, är jag sååå glad att börjar bli sommar för jag har fått en ny favorit, ISGLASS och vanlig glass också

är sååå sjukt gott, att jag skulle kunna leva på det och inte äta något annat. Säger bara tur att jag inte är ett barn längre och bodde hemma då man fick ta en om dagen, fast så säger jag till mina barn jag me, tur att skolan finns, fan det är bara 3 skoldagar kvar!!!!

Nä nu har jag en disk som väntar och eftersom jag inte har en diskmaskin tar det en stund, terapi kallas det tydligen :-)

Dagen började så bra, alla sov länge, killarna är sjuka så behövde inte ställa nån klocka.

V ringde 7:20 och frågade om jag skulle ta me N när jag lämnade B på gagis eftersom jag erbjöd mig igår då min oturs drabbade vän sabbat sitt knä, och har svårt att gå. och det gick bra.

Hann bara inför dörren i lägenheten så spydde jag så alla krafter bara försvann så jag packa väskan och gick tillbaka i till huset.

Varje dag har sjuksöterska stöttat upp mig genom att ringa och prata en kort stund i varje dag, och idag pratade vi om känslor, och att mina känslor inte går och kontrollerar just nu och när jag blir ledsen så kommer jag gråta oavsett om jag vill eller inte, hemma eller offentligt, och det är sjukt jobbígt att jag kan starta ett gråta om nån ställer en fråga som jag inte vet eller inte vill svara på. och det kunde tydligen hålla i sig ett år!!!!!! tydligen har min kropp en kris!!! som jag inte har märkt det :-)

Det har varit sjukt mycket på sistone, alla turer fram och tillbaka mellan huset och lägenheten gör så kroppen skriker av smärta, bott i lägenheten i en vecka nu och i början var ångesten så jävla jobbig, det är sjukt deprimerande denna jävla sitsen jag sitter i, men ju längre tid det går ju bättre blir ångesten och det är positiv, nu hoppas jag att jag kommer bli frisk el så frisk att jag kan fungera som en människa, och jag vill börja träna igen, funderar på att börja träna lite lätt igen, Nog om det, så i lördags var S hemma hos mig och åt middag och vi gjorde smycken hela kvällen så det var sjukt trevligt, då vi inte setts på evigheter. I sön hämtade en soffa till N som vi fick grattis, helt gratis. Jag känner att jag är på väg in i sov stadiet, då man läker, så fort jag sätter mig el lägger mig så somnar jag och sover hur länge som helst.  Men i lägenheten har jag fått upp gardinerna i alla utom i ett och halvt, fått upp ena längden men inte andra ;-) men går fortfarande till huset med tvätten, måste boka en tvätt tid för nästa vecka. Nä nu e det dax att sova el åtminstone lägga mig i sängen.

Igår känns det lite tyngre igen, hatar detta upp och ner, men i går vågade mig ur min lilla bubbla, åkte till centrum och åt en sen lunch med min vän!! Väldigt trevligt!!! Blev helt slut, men det var värt det, ibland måste man offra för att vinna. Idag har vi tagit det lugnt, jag och B har packat fin porslinet och lämnat det i lägenheten samt fått Js säng på plats så nu e hallen fri, så man kan flytta in de andra möblerna. Måste hitta en billig 160 säng har en ram men måste ha madrassen, men just nu är det för mycket för allting 

Idag känns det som en sten är lyft av mitt bröst, är glad och njuter till max!!! Idag har jag haft B hemma och det var sååå himla mysigt, vi har ätit glass i stora lass samt myst i soffan, jag orkade till och med att laga middag, vilket jag inte har gjort på flera dagar. Så köttfärslimpa potatis och brunsås. Jag fick en aha upplevelse igår en sak jag inte tänkt på men innerst inne vetat att jag vill men ändå gjort värt emot så nu måste jag fixa det. Nu känner jag glädje som jag inte känt på länge, men jag vet att när man e på botten så är det att ta en timme i taget för det kan vända när som helst, då jag är väldigt skör mot motgångar och press. Min handläggare har dock tagit ett beslut att jag inte ska börja med arb träningen än då jag har blivit sämre, så jag är sjukskriven en tid till.

Jag har inte haft tid eller lust att skriva, jag har mått så dåligt så all energi går åt att ta hand om mina barn och komma upp ur sängen.

Men maken har vårdat mig så jag börjar komma upp på fötterna igen.

Fy vad jag hatar att packa.

Härom dagen var vi i lägenheten med Bs gudmor och och hennes son, B var så stolt över sin och Ls våningssäng.

Längtar till detta är klart, hatar detta, det tar också massor av energi också.

Min läkare, eller mina läkare vill att jag ska hitta en ny psykolog då det sket sig med den förra, så jag är remitterad till psykiatrin!!!!  Dåjag själv jobbar i vården borde jag nog inte känna som jag gör för det, är livrädd!!  Vill inte, och det blev inte bättre efter idag kan jag säga, sen två veckor tillbaka har jag mått VÄLDIGT dåligt psykiskt, och smärtmott har förstått allvaret med det, eller alla inom sjukvården gör det förutom psykiatrin, eller den sjuksköterskan jag talade med idag. I dessa två veckor har jag pratat med en underbar sköterska på smärtmott en kort stund varje dag, bara kollat läget och idag tyckte hon att jag skulle ringa dit och fråga om jag inte kunde få en tid dit tidigare, för jag har fått en tid i slutet av månaden, så jag ringer och ssk frågar vad problemet är just nu och hur tankarna gå? Och jag börjar berätta om mitt grund problem, och hur det har utvecklat sig under den senaste tiden och fram till idag och då frågar hon hur min medicinlista ser ut och eftersom sjukvården nu har ett nytt system kan alla läsas allas kommentarer vilket är bra, men när hon tog fram listan fick hon en chock, visst jag är medveten att jag äter en hel del tunga mediciner MEN jag har fråga satt allt för min bakgrund gör så att jag inte vill äta piller, ni som känner mig vet varför, och jag har uttryckt den oron för mina läkare och de säger att det inte finns ett annat sätt än detta och när jag blir bättre ska de avgifta mig eftersom det är de som har gjort detta. Men hon började prata om inläggning, mobila team som skulle komma hem till mig och att man ska nolla mina mediciner för att börja om. Gissa om jag fick panik?? Kasta på luren ringer medicin mott och skriker efter min dr, som ringde upp och jag var helt panikslagen men han lugna mig: ”Man måste behandla den fysiska smärtan innan man behandlar den psykiska så inte en chans i världen rör de medicinerna, och jag står bakom dig till 100 % och jag är din behandlande läkare så de får inte göra något utan konsultera mig först och om det inte förstår detta så ska du inte dit utan någon annanstans.”

Gissa om stenen föll av mitt bröst?

Men senare på kvällen så ringde det mobila teamet upp mig och jag fick prata med en psykolog och vi diskutera mitt psykiska tillstånd och han sa att det va väldigt förstårligt att man mår så här när man genomgår det jag gör, men han trodde inte att jag skulle läggas in och han skulle kontakta chefen på mott dit min remiss blev skickad och påpeka att jag behöver någon att tala med och det är nu och att man ska diskutera med mig och mina läkare om min medicinlista och hur vi ska ordna så det blir så bra som möjligt för mig, då jag inte lider av en psykisk sjukdom utan att det hopar ihop sig allt samtidigt som gör att jag mår så dåligt så var jag inte en kandidat för det mobila teamet!!! Jippie utan om jag mådde väldigt dåligt och hade många dåliga tankar var jag välkommen att ringa och prata men annars skulle jag avvakta tills jag fick en tid.

Detta är bara en dag den senaste tiden som ser ut så här.

Vill bara få må bra och orka leva mitt liv, och med allt det innebär med familj, jobb och vänner,

Vill också att lägenheten ska bli klar men det lär väl inte hända då jag ligger på soffan och gråter, måste fixa tv och Internet för de klara man sig inte utan eller hur?

Vill be alla mina vänner om ursäkt att jag inte ringer och när vi pratar är allt bara negativt ska bättra mig, såg på efter 10 på 4:an en morgon och de pratade om relationer till sina vänner, att man måste vårda de som ett förhållande och det har inte jag gjort för mina vänner som finns här omkring mig men jag har även insett vilka mina bästa vänner är ch vilka jag kan lita på, och vissa som jag trodde skulle finnas här för mig gör det inte medan andra som jag inte trodde har funnits mer än vad jag trodde, vilket jag är evigt tacksam och jag hoppas det är en bra början av många års vänskap för jag kommer alltid finnas här för er. Men ni som inte hr funnits ni fick er chans och ni tog den inte, vi kanske förblir kompisar men jag kommer inte att ställa upp i vårt och torrt längre för er.

Jag förstår inte hur allt kan vara så jobbigt och svårt att man känner att man inte orkar mer och i samma stund så vill jag mera för mina barn och jag vill inte ens ha dessa tankar i huvudet. Jag har fått kontakt med psykiatrin och de ska stötta mig och ändra min medicin så jag slipper dessa tankar, för enbart tankarna är sjukt jobbigt och väldigt ångest framkallande och det inte det jag behöver just nu då mitt liv är kaos och det enda jag vill är att få lugn och ro och få koncentrera mig på att bli frisk el så frisk jag kan bli.Jag vill så frisk så jag kan börja med arbetsträningen, jag och min handläggare ska ha ett möte med min arbetsgivare och personal ansvariga i kommunen för att jag ska komma igång med mitt arbete, det är jättebra för det vill jag verkligen, men bara ett problem  jag mår inte 100% utan mer son 70%. Men det ska bli bra så är det bara, speciellt nu , ni som känner mig privat vet varför.

just nu mår jag piss, har inte ork el lust med nått för tillfället. jag hatar att må så här