Mitt liv är så fyllt med stress och ångest just för tillfället. Jag hoppas att det ska släppa efter julafton inte för jag stressar för julen för det gör jag inte!!!!! För jag har noll julkänsla, helt sjukt att julafton är idag eftersom kl 00:00..

Men det är så mycket nu att jag knappt orkar med hälften. Jag har fått stafylokocker på huden så jag har fått sår över ansiktet, bröst, rygg, rumpan (ansiktet och rumpan är värst, då de syns fast jag har smink på mig så det är pinsamt sen gör de ont, så jag har väldigt svårt när jag ska sitta, ligga, lägga mig, ni kan väl tänka er rumpan full med stora finnar, inte så kul :-( Sen har jag träffat och pratat väldigt mycket med min dr på smärtmott och måste ge de en eloge, de är helt suveräna el min dr och en sjuksköterska är de enda jag träffat förutom den mest hemskaste människan som var upp till mig på avd när jag låg inne i sep. Men de är helt underbara, de bryr sig om en och ringer och kollar att allt är ok fast man inte har en telefontid inbokat utan för att kolla hur man mår, och det var länge sen om man ser förbi min dr på medicin som jag träffat en sådan engagerad läkare som faktiskt bryr sig om sina patienter.

Jag har lite på gång där som jag tänkte samla kraft och ork till att skriva om i veckan.

För att byta ämne är alla plappar inslagna och lagda under granen, lär få kliva upp tidigt annars lär B öppna alla :-D så det är nog dax att krypa ner under täcket och sova sött :-)

Dagen idag har bestått av att sova, då B har vattkopppor, vilket hon fick förra veckan och hon lär bli hemma hela veckan, i går var dock första dagen vi var ensamma hela dagen och det gick inte så bra, resulterade i mycket smärta och då kommer givetvis ångesten också, och när den kommer går det inte att sitta stilla för då blir det ännu värre.. Så vi fixade lite hemma och röra mig innebär också mer smärta, så i går kväll började kroppen skaka så okontrollerat att nästa hela kroppen fick sendrag och jag trodde att jag skulle behöva åka in pga magsmärtorna, så jag kunde inte somna förrän närmare kl 01 (och vi la oss i sängen vid 20:30) så det var mindre roligt när jag har vaknat ett x antal gånger i natt också.                                                         I morse kom farmor förbi samtidigt som killarna skulle gå till skolan och hämtade B så jag skulle få vila idag då tvärdäckade jag på soffan och där låg jag till kl 12:30 då B kom hem igen och då gick vi raka vägen till sängen och sov middag. Så himla skönt!!! Och min underbara svärmor tog med sig en köttgryta också så jag slipper laga middag också!!! Nu e det dax att kolla potatisen bara....

Detta brev fick jag för 2 dagar sen, av en människa jag inte känner först kände jag min lite påhoppad men nu inser jag att det kanske inte framgår i min blogg att jag är sjuk och då menar jag inte att jag har en stomipsåsen, utan att jag har ett skov och haft det snart i ett år och skovet är så kraftigt att inflammerat har spridit sig från tarmen till bukens slemhinnorna och det gör så så jävla ont och ingen medicin hjälper.

Här är brevet:

Hejjag håller på att skriva om ulcerös kolit och råkade googla dig. Jag 31år kvinna och jag beundra dig att du är så modigt att visa dig och ta en dag i sönder. jag förstå att det svårt att bära påse på magen är inte lätt. Men va glad även det är tuft det viktigast du kommer se dina barn bli stora och du har din familjen som stå dig nära. Om bara du tänker på de som har cancer har kort tid att leva. Lycka till och ta hand om dina barn.

Och här är mitt svar :

Fast att bära påse på magen är inte svårt, visst finns det situationer som kan vara pinsamma el besvärliga men det är inte därför jag är sjuk, jag är sjuk för jag har ett skov( uppbrott av min sjukdom ) som har snart pågått ett år med blodiga och slemiga avföringar och stumpen är så inflammerad att den har spridigt sig till slemhinnorna i buken och det skapar frukansvärda smärtor i min mage att jag inte ens kan stå på benen, i de lägen är det svårt att vara glad, tror inte du kan fattar vad det är jag går igenom när inga mediciner hjälper, och när kirurgerna vägrar operera mig för jag är för sjuk. Och det har ingenting med att ha påsen på magen, jag har levt med den i 10 år och innan jag blev sjuk för snart ett år sen levde jag ett normalt liv, sem med utlandsresor, bada i bikini och jag skäms inte pga påsen och jag är inte ledsen pga påsen, den räddade mitt liv för 10 år sen.

I Torsdags har jag spenderats på sjukan på två olika besök och sen lämnat prover och bokat ett tredje besök. Jag har träffat smärt dr och vi hade ett väldigt bra samtal så efter det besöket kändes det bra.                   Förförra helgen fyllde jag år och mina nära och kära var och grattade mig, sen var vi (jag och maken) på bio och såg real steel och den var riktigt bra och det gick hyfsat skakade emot slutet av filmen så det var tur att stolen bredvid min var tom;-) och då undrar ni, skakar?? Jo jag blev insatt på en ny medicin el de bytte en medicin mot en ny, så samtidigt som jag trappade upp den nya så trappade jag ner den gamla och då började skaka, muskelryckningar och muskelkramper som vissa gånger fick hela kroppen att kastas fram och tillbaka, medans jag var helt klar i huvudet men jag fick inte kroppen att lyssna, så under helgen höll det på typ hela dagarna mer el mindre men för varje dag som det har gått denna vecka har det blivit mindre och mindre, det som har varit mest jobbigt är när det skett offentlig och jag har fått känslor som jag inte haft förut som skam känslor, även om jag vet att det inte varit av avsiktligt så eller med grund så tycker jag att det är pinsamt att skaka så folk stirrar. Nu e jag bara så jävla ledsen över att vara ledsen jag fattar inte vad jag gjort vill att allt ska bara sluta nu, för jag orkar inte MER nu!!!!!!!!!!!!!!

Just nu är det kaos i mitt liv, känner att jag inte klarar av att samla tankarna som förrut, tråkigt nog, hoppas jag återgår till det normal inom snar framtid......,,