Varför tar aldrig min otur slut?? Mitt hjärta är krossat, min själ är helt slut och min kropp är trasig,

Andra veckan på sjukan var riktigt jobbig, för det första var maten så grymt äcklig sen eftersom min cvk hade fått en infektion så den hade de varit tvungna till att ta bort, så de låg på mig att jag var tvungen att få i mig 1000 kcal per dag så det var bara att dricka, vilket var väldigt jobbigt.
Jag fick även en ny dr på mån och vi kom inte direkt överens och hon fick mig att gråta en hel del men jag hade mina änglar, A som är min kontakt person kom och hälsa på min nästa varje dag annars ringde hon, men även en del av personalen, eftersom jag har legat där på samma avd vid flera tillfällen samt varit på dagvården och fått behandlingar och det är samma personal, de roterar, så har jag lärt känna en del lite bättre och de förstår mig och försökte trösta mig så gott det gick, men de såg till att MIN dr kom upp (eftersom han inte var på avd den veckan utan de hade bara telefonkontakt) och han förklarade så jag förstod och fick mig att inse att jag behövde stanna på sjukhuset.
Jag gjorde en röntgen undersökning som var planerad som uppföljd av min operation av njuren men man såg då att njuren var svullen och hade samla vätska och att det satt en cysta på äggledaren som tryckte på urinledaren så det var en hel del medlande mellan urologen och gyn .
På tis kväll var jag ledsen så sa maken: kan du inte fråga om du får åka hem på permis idag? Och det gjorde jag och det fick jag!! Och det gick bra. Sen på ons så fick jagvgöra samma sak, men då slutade det i katastrof, kommer in på tors morgon och då blev de oroliga så inga flera permisar sen så senare på förmiddagen så fick jag en tid till gyn , och först kördes jag till fel mott och efter mycket om och men så hittade de rätt, och jag undersöktes av en dr och hon tog massa prover sen så kom en överläkare som även är expert på ultraljud och undersökte mig sen pratade vi, och sen ville han kolla röntgen bilderna så jag fick lägga mig i sängen och vänta sen kom de tillbaka och han fråga om jag ville bli opererad idag? Nu? Undrade jag? Nä senare i eftermiddag.
Sen låg jag en timme till innan jag fick komma upp på avd, sen han jag bara ringa Nicke och dra i väg sms till mina nära och kära sen kom min sköterska och sa att det var dax.
Väl där nere så behövde de sätta infart och ta prover då personalen på avd inte lyckades, men han hade svårt att hitta en, men tillslut så gick de, när han skulle spruta in sömnmedlet så gjorde det sååååå FAAN ont, så jag grinade.
Och det är inte bra att somna orolig. Det måste vara helt tyst i salen när man söver en patient, annars är det risk att patienten vaknar orolig också. Jag var tydligen en väldigt trött patient då jag var svår väckt, men tillslut var jag tillbaka på avd igen.
På fredag så sa dr att operationen inte gått så bra man lyckades inte få ut så mycket så de ville att jag skulle röntgas på lördag morgon och utefter de så skulles beslutet fattas hur de skulle göra om jag var tvungen att stanna el åka hem.
Så på lördag morgon fick jag åka ner och göra en ny röntgen och väl uppe igen tickade kl på men helt plötsligt dök det upp en dr som hade sett på svaret från röntgen att cystan var kvar och lika stor, men hindret hade börja släppa så jag var fri äntligen!!!!!!! 13 dygn INTE ROLIGT!!!!!!!!!!!

Så då är jag ett år äldre, fick frukost på sängen av min underbara familj, sen har jag legat på soffan och pratat i telefon men detta ska vara ett glatt inlägg så får skriva om det i nästa inlägg, sen kom L och underbara svärmor somnade handlat skit snygga svarta jeans och en häftigt orange tröja och materialet är helt underbart, sen fick jag vinter stövlar, navy blå samma som jackan. Jag fick även min efterlängtade arbetslampa med inbyggt förstoringsglas.
Till middag blev det en blodig biff och sås till , sååå gott...

Jag måste strukturera min vardag bättre än nu, men det är jobbig just nu.
Jag drömmer om en framtid där jag är frisk och där jag hittat mitt dröm jobb och allt flyter precis som jag vill. Varför ska allt vara så sjukt jobbigt???
Så hur spenderade ni er lördag? Jag och maken satt på akuten, talade med min dr i fre eftermiddag och eftersom jag fått blåmärken över magen och ryggen utan anledning samt att mina värden var körda i botten sist när jag lämnade de, hb låg på 100 och det ska ligga över 110 så var han rädd att de hade sjunkit mer så då "beordra" han mig att åka in eftersom han inte ville vänta till mån, men mina värden hade blivit mycket bättre så de kunde inte förklara varför blåmärken uppstått, som vanligt med andra ord :-) så fick jag åka hem efter 5 timmar på akuten.
I förra veckan blev jag bestulen av någon jävel på posten!!!!! Hade beställt ny mobil, iPhone 5 och när paketet kom var det tomt!!! Någon hade skärt upp det fint och tömt den på MIN mobil. Jag önskar att min jävla otur kan vända nån gång.
Jag önskar att jag har varit snäll i år så tomten kommer med ett mirakel piller åt mig.
I morgon är det min födelsedag!!!!

Så ska jag börja berätta vad som hände på sjukan.
Redan första dag hade de svårt att sätta infart ovanligt på min? Nä inte mycket, men sen ville dr att jag skulle göra lite olika undersökningar så gastroskopi, och ni som har gjort det vet att det är jävligt, och den här gången fick ske utan gott och blandat och då såg man att jag har fått magsår och är svullen på slemhinnorna.
Samma kväll fick jag då min cvk, fan vad ont det gjorde, de fick sedera ( ge lugnande) mig en hel del för att detta skulle kunna genomföras.
Sen fick jag åka ner till röntgen och bli strålad :-)
Kommer upp till rummet nästan tryggt, hade en helt nybsäng men de gick inte köra så jag åkte in i väggen ett par gånger men men :-)
Kände på cvk att det var en lite knöl men tänkte att det ska nog vara så.
Dr jobbar på rullande schema, 2 veckor på avd sen 2 på mott. Så när jag kombin hade jag en manlig dr och jag var orolig för att dra allt igen och sen börja dividera vilken behandling????? Men den dr visade sig väldigt duktig eftersom de studerar än så kan de inte allt och det kräver inte jag heller men däremot så kräver jag att om dr känner sig osäker och inte vet åt vilket håll det går åt så var ödmjuk och säg det, men här var han väldigt ödmjuk och pratade om hur vi ska slippa detta i framtiden och vi ska få alla enheter att samarbeta så jag inte behöver hamna i kläm, så började helgen närma sig, och så kom fre och vi sa på ronden att planen om port à cath var klar (trodde jag) men han sa på mån så ser man om maten funkar lite bättre och att jag inte kräks upp allt.
Idag kom min mamma och syster på besök och det är så skönt att prata med personer och inte en telefon, det är inte samma sak.
På fredag kom maken och gosa ensam så då hade cvk smärtan ökat, hade svårt att vrida
På helgen kom mina underbara barn och det går inte att beskriva glädjen man känner när de klev in i rummet, denna hade jag eget rum, som var sååå, slippa lyssna på andra som snarkar och allt annat som stör i en 4- sal, så när de kom in så hoppa barnen upp i sängen och de hade handla kladdkaka och dricka med sig så vi hade fest!!!!
Men min 4 åring hade ro att sitta stilla 15-20 min sen gick vi på promenad fram och tillbaka så när de åkte hem, rann tårarna det var fruktansvärt jobbigt.
Att stanna fast barnen ber är riktigt plågsamt.
Senare på eftermiddagen kom min mamma och pappa och sa hej.
Efter den dagen var jag helt slut men det var en trevlig dag.
Sen på söndagen kom maken och B bara de hade lite ärenden på stan så de passa på säga hej, så när det närma sig för de att åka började vi prata om möblerna i rummen och att jag bara lånade de och när mamma ska åka hem så städar de rummet för nästa patient, sen när de skulle gå skulle jag gå me till hissarna så när vi kommer ut ur rummet säger hon att nu kan de städa, nu ska mamma åka hem, så jag satte mig ner och förklarade att jag var tvungen att stanna en stund till, och då fick inte maken ta i henne så jag fick bära henne ut till hissen och när hissen kom grät hon eftersom att jag inte gick me, och när dörrarna stängdes blev hon galen och skrek, då jag skulle gå tillbaka till mitt rum var det svårt att hålla tårarna borta, och inne på rummet grät jag som ett barn.
Sjuksköterskan kom in lite senare för att koppla upp droppet på cvk och då hade jag en knöl som en krona i bredd och en cm hög, då frågade jag om den skulle sitta en knöl vid instickhålet? Och givetvis inte!!!!!
Så hon kastade sig på telefonen och ringde jouren, kom tillbaka och sa att hon var tvungen att DRA ut cvk!!!!!!!!! Men först tog de massa odlingaroch sen fick en sköterska till komma in för det var så svullet runt att stygnen som skulle hålla den på plats inte syntes så det var att gräva i knölen och det gjorde ONT som FAAN!!!!! Så den andra sköterskan hon höll fast mig medan den andra arbetade och när hon skulle dragit den sa hon: "Nu kommer det blöda en massa efter du har ett hål rakt in i en ven så du vet" och när hon hade dragit den kom det bara massa var ut. Men nu började problemet, det hade ingen infart på mig, alltså inget dropp, fast det fick bli ett problem på måndag morgon.

Det har hänt så sjukt mycket sen jag skrev sist, ibland undra jag varför alla jobbiga saker ska komma samtidigt.

Så här ser min morgon ut, jag vaknar till denna utsikt, åtminstone i morse :-) sen får jag en skål med gott och blandat :-) sen lite mat i påsen, ja det är trevligt att ligga på sjukhus eller nått :-)