Min påse och jag!! Jag lever ju med en stomi påse, el vad ikke sjuka säger en påse på magen. Och det är en del av mig, jag har levt med den i 11 år den 2 juni firade vi jubileum :-) Jag skäms inte för att jag har en stomi, har aldrig gjort det heller, jag har varit väldigt öppen om att jag har en stomi, och på stranden går jag i bikini. 

Jag glömmer aldrig när mina två dr, ena kirurg och andra medicin dr kom in på min sal, min pojkvän (numera make) och min lillebror var på sjukhuset och hälsade på. De bad min bror gå ut men jag sa nej de ska vara här om ni vill prata med mig. 

De förklarade att hela tarmen var kraftigt inflammerad och eftersom jag var gravid med mitt andra barn ville de först se om medicinerna verkade, de ville pröva över helgen detta var en tors eftermiddag. Och skulle de inte fungera så skulle jag få en stomi, och eftersom jag jobbade inom vården visste jag var det var.

När de lämnade salen så brast jag, jag blev helt knäck, tårarna rann och de tog aldrig slut, detta är det tillfället som jag fick panik över att jag skulle kanske få min påse, jag trodde min pojkvän skulle lämna mig och att jag skulle bli fulas i världen.

Då säger min pojkvän nästan ilsket till mig: Vad tror du om mig? Tror du att jag skulle lämna dig pga det? Jag älskar dig för den du är och jag älskar dig hur än din kropp ser ut, du kommer alltid vara vacker i mina ögon.

Då blev jag lugn.