Inne på akuten gick det fort, fick vänta ca 5 min innan den första undersökningen, sen kom vi till plats två, maken var vid min sida hela tiden och jag krampa och hade skit ont hela tiden, de gav mig mer Morfin och stesolid.
De stack och stack men de kärlen
bara sprack.
Hade ingen aning om tiden heller. Strax innan vid 22-22:30 kom beslutet att jag skulle bli inlagd, så en natt på AVA innan jag skulle över 26:an

Mina underbara älskade barn!! Jag är sååå ledsen vad ni behöver gå i genom och vad ni behöver se. Det smärtar mig. Jag är så glad att ni är så underbara. Är så stolt över er!! Jag önskar bara jag kunde pussa bort all smärta men det får vänta tills jag kommer hem!! Jag älskar er mina underbara barn!!!

När ambulansen kom så skulle de försöka sätta en infart, men de hitta ingen. Så säger de: sluta spänn dig, sluta skaka?? Undra hur det tänkte, så farmor säger, det är ju ett av hennes problematik.
Ena sjuksköterskan försöker sätta en infart, men hon hittar inget men tillslut väljer hon en på armvecket men den spricker och de letar vidare.
Jag ser mina barn står och tittar, så jag önskar att de ska lyckas så de kan få in mig i ambulansen.
Jag ligger fortfarande och kippar efter luft.
Tillslut tar hon och tittar på foten och hittar en infarts,
Sen fick jag smärtlindrande och stesolid .
Och de kunde lasta mig i bilen och färden mot sjukhuset kunde börja.

http://instagram.com/p/fHB_kMzPcB/

Igår jobbade H hos mig, och i förr går fick jag humira sprutan så i går hade jag väldigt ont. Så igår gjorde vi inte många knop. Men på eftermiddag skulle jag på toa och på väg tillbaka går H och håller i mig, men jag faller och ligger på halls golvet och jag krampar, och H sprejar mig med Nitro, men krampen avtog inte, en halv timma senare kunde jag prata lite, då bad jag L att ringa maken men han skulle dröja 30 min och mina kramper gav sig inte så jag bad L att ringa farmor(min svärmor) så efter 5 min kom farmor och farfar(mina svärföräldrar) och de diskutera vad de skulle göra, så farfar tog tag och drog mig till soffan och då fick jag jobbigt att andas och så börja jag hulka och så svalde jag det som kom upp då la de mig i framstupa sidoläge sen låg jag och kippa efter andan. Då diskuterade H, farmor och maken att ringa en ambulans.
Under tiden ligger jag i soffan och försöker få luft, och smärtan när någon rör mig under dessa kramper är fruktansvärd, och väntan på ambulansen kände som evighet, det tog ca 35-40 min för den att komma.