I måndags var inte roligt någonstans.....

Började med att vi ( jag och L ) skulle till logopeden inne på Rosenlunds sjukhus.

Och eftersom inte tågen går måste vi åka buss så fick vi kliva upp tidigt eftersom vi hade tid kl 9, så upp kl 6 eftersom vi skulle lämna B på dagis kl 6.50 men ikke!!! för hon hade feber när jag väckte henne, och just då skulle maken åkta eftersom han var lite sen, och frågar om han skulle vara hemma men NÄ tyckte jag, vi tar me henne, L är ju me han kan hjälpa mig.

Så vi stressar för att hinna me bussen och det gjorde vi men nä vi ska byta till tåget så är det STORA förseningar, och då tänkte jag att tur att vi tog en buss/tåg tidigare så det borde inte vara några bekymmer! trodde jag ja!!!! vi kommer in 2 min i 9 på mottagningen med andan i halsen eftersom vi har sprungit, bärt B och barnvagn upp för massor av trapper och massa annat som jag inte ska göra och gissa om min kropp tycker det var bra?? nä...

Men jag ringde mott om mina biverkningar iallafall, så den underbara ssk ( min favorit ) svarade och tyckte att jag behövde prata med min dr.

Så senare på dagen, jag hade hunnit hem, efter en kaotisk dag med lite bröllopsdags shopping, tänker inte avslöja än vad vi shoppa, så ringde min dr, när min dotter gallskriker och jag gick och gömde mig för att få prata 3 min ostört medans hon gick runt och letade efter mig skrikandes, och han blev orolig över min förstoppning, vilket är jobbigt och omständigt när man e stomi opererad.

Så jag fick movikol utskrivet och skulle det inte hjälpa så fick jag droppar (vilket jag varnade maken att vara snäll mot mig annars skulle jag tömma hela flaskan i hans mat  ) men min tur så hjälpte pulvret.

Sen fick jag vätskedrivande piller, för jag gick upp 5KG över helgen och sen jag började med metadonet har jag gått upp 7,5kg   och  en av biverkningarna är ödem och jag kan inte ha mina ringar som vanligtvis ramlar av mina fingrar. så idag startade jag med de pillret och jag har sprungit på toa hela tiden och kissar massor!!!!

Min stackars stackars dotter har haft en fruktansvärd start på denna morgon.

Hon rullade över våran mur av täcken och kuddar på min makes sida och ner på golvet och krossade hans nattlampa med sitt huvud. Och jag flög upp för det var en riktigt smäll, till och med L vaknade av den och kom springandes. tog upp henne i sängen och hon kunde inte säga vart hon hade ont, så jag går ut i badrummet och hämtar våta och torra servetter, och samtidigt ber jag till GUD: snälla låt min underbara dotter inte ha en vass, eller inget glas i huvudet, låt inte henne dö!!!!  för jag klarar inte det.

Hon hade ett sår i huvudet men inget som behövdes sys och ett sår i pannan.

och när jag ringer min make och berättar så säger han att han har blivit påkörd på vägen till jobbet, bilden framför tvärnitar och nicke hinner precis stanna men inte bilen bakom han...

Är det fredag den 13:e idag eller??