Jag e så ledsen, detta är fruktansvärt... Så ont som jag har haft dessa dagar är sanslös och jag ligger och gråter på nätterna och kan inte sova, det känns inte som smärtlindringen funkar så bra längre. Och det är min makes första sem vecka, det det så det ska vara?? Ska vi inte kunna göra något för att jag inte orkar? Ska vi inte kunna åka och bada på de soliga dagarna? Utan att jag svimmar för min smärtlindring och solen går inte ihop, och ligga på stranden är inte ett alternativ för mig heller då jag behöver ha tillgång av en toa ofta och att det är hårt att sitta på då jag är väldigt öm över baken. Jag kallar då inte detta semester, och jag är så ledsen min kära make och mina underbara ungar att jag förstör er sem, jag hatar verkligen detta!!!!

Och i morse så sa maken att han ville åka och säga hej till sin polare som var hemma utan sin familj så då kände jag att jag inte stod ut med barnets tjat( för ena sonen är hos farmor och B är ju nöjd med att plaska i sin pool på baksidan) utan något måste hittas på idag så jag slog en signal till Janne och frågade vad hon skulle hitta på, och hon hade hela dagen planerad som hon fick boka om för jag sa att jag kommer med barnen idag:) och vi åt korv med bröd ute i parken och sen fikade vi lite också (ja idag blev det socker intag, jag tror jag hänger det i granen tills jag blir frisk för jag orkar inte just nu, för mitt humör blir inte roligt och det är allmän plågsamt att sluta med socker) sen kom maken och hämtade oss när han hade fikat färdigt:) och sonen vi hade hämtat hos farmor skulle absolut tillbaka dit så sen hem och fixa middag, grillad kyckling med ekologiskt ris med gurkmeja och tzatziki, sååå gott!!!!! Sen tog jag så de andra två och grannens två och gick och tog ett kvällsdopp och B vill bada så länge men tillslut tvingade jag upp henne och de andra tre, när hon var blå om läpparna. Sen hem och duscha barnen och natta de, nu ligger jag i min säng och avlider av smärta:( i morgon blir det bara ryggläge för mig;) på soffan med en bra bok eller barnprogram kanske;)