Dag 06 - Favoritidrott- Min tjejkompis S är en utbildad personlig tränare, vi började träna ihop i feb 2010, då köpte vi båda ett års kort på gym. S hade då fött sitt andra barn på tre år och hade inte direkt tränat mellan graviditeterna och jag vägde då 88-90 kg och hon skulle träna sig själv i form genom att träna mig, och det tackade jag inte nej till, så vi körde på och jag har nog aldrig i mitt liv tyckt att någon träning var roligt som då, fast hon körde skiten ur mig, vid flera tillfällen så kunde jag knappt gå till bussen för mina ben värkte men ändå var det roligt, hon sporra mig att göra saker jag aldrig trodde var möjligt och det är jag henne evigt tacksam för. Så styrketräning är en av mina favoriter. Sen då i mars-april 2010 fick vi för oss att vi(jag och S) skull börja springa också utöver styrketräningen ( då tränade vi 4-5 gånger i veckan) och jag klarade inte ens av att springa 500 m det var hemskt men jag hade vilja så jag utökade sträckan varje gång jag sprang, till sist hade det blivit så varmt ute att all snö hade smält bort i slingan som är 2,5km och jag samlade mod för att gå in på slingan, tänkte om jag gå dit på dagen då borde det inte vara så mycket folk där, så jag började springa och just som jag tyckte att det började bli jobbigt och tänkte sakta ner mötte jag en dagis grupp så då var det bara att öka och springa förbi de och när de var utom syn håll och jag tänkt stanna dök det upp ytterligare en grupp med dagis barn så det var bara att bita ihop och springa förbi och när jag kom till slingans värsta sträcka och jag bara kände att jag ville lägga av så mötte jag en skolklass och då var det bara att bita ihop igen och springa vidare och klassen var väldigt utspritt i spåret( de gick runt i spåret) så när jag inte såg de längre var det inte så långt kvar att jag kände att jag inte riktigt ville sluta springa samt att jag visste att jag skulle möta dagis grupperna igen så det var bara att springa på, den gången sprang jag 2,5km på 16-17 min och när jag kom i mål var jag helt död. Sen dess älskar jag att springa. Allt detta gjorde jag innan jag opererade mig och då bar jag på 25kg övervikt så nu är allt mycket lättare än då. Men som jag nämnt tidigare har jag inte tränar på tre månader för jag mår dåligt och jag är såå ledsen för det för jag verkligen älskar att träna.

 

Soulsister

2 april 2011 19:18

Det är härligt när man känner att det blir lättare och lättare att träna, oavsett sport.

http://www.soulsistersdiary.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att bilda familj med två st som har tre barn var är det inte lätt, det är inte lätt om man inte har likvärderingar ...

Ett år sen låg jag en hel månad på sjukhuset o vred mig av smärtor och av jävla ångest!! Då hade fallit i den bottenlösa hålet o hittade en botten men kunde inte ta mig ur hålet... Nu när jag tittar tillbaka ett år senare fattar jag inte hur jag ens ...

Hösten är så fin med alla färger o gå i skogen o plocka svamp är så fridfullt!! ...

Var på sjukhuset idag, på smärtmottagningen, o kom fram till att jag måste lära mig att säga nej o samt att lyssna på min kropp, som ex när jag möter nån bekant o vi står o snackar, min kropp börjar värkar o smärtan blir bara värre o värre så iställe...

Det är så konstigt hur vi människor fungerar. Som nu när jag ligger i skilsmässa o han blev arg o tycker en massa saker om mig när jag inte gör som han vill o jag blir arg, när han gör samma saker som han förbjudit mig att göra. Vi blir så arga o ibl...