Dag 06 - Favoritidrott- Min tjejkompis S är en utbildad personlig tränare, vi började träna ihop i feb 2010, då köpte vi båda ett års kort på gym. S hade då fött sitt andra barn på tre år och hade inte direkt tränat mellan graviditeterna och jag vägde då 88-90 kg och hon skulle träna sig själv i form genom att träna mig, och det tackade jag inte nej till, så vi körde på och jag har nog aldrig i mitt liv tyckt att någon träning var roligt som då, fast hon körde skiten ur mig, vid flera tillfällen så kunde jag knappt gå till bussen för mina ben värkte men ändå var det roligt, hon sporra mig att göra saker jag aldrig trodde var möjligt och det är jag henne evigt tacksam för. Så styrketräning är en av mina favoriter. Sen då i mars-april 2010 fick vi för oss att vi(jag och S) skull börja springa också utöver styrketräningen ( då tränade vi 4-5 gånger i veckan) och jag klarade inte ens av att springa 500 m det var hemskt men jag hade vilja så jag utökade sträckan varje gång jag sprang, till sist hade det blivit så varmt ute att all snö hade smält bort i slingan som är 2,5km och jag samlade mod för att gå in på slingan, tänkte om jag gå dit på dagen då borde det inte vara så mycket folk där, så jag började springa och just som jag tyckte att det började bli jobbigt och tänkte sakta ner mötte jag en dagis grupp så då var det bara att öka och springa förbi de och när de var utom syn håll och jag tänkt stanna dök det upp ytterligare en grupp med dagis barn så det var bara att bita ihop och springa förbi och när jag kom till slingans värsta sträcka och jag bara kände att jag ville lägga av så mötte jag en skolklass och då var det bara att bita ihop igen och springa vidare och klassen var väldigt utspritt i spåret( de gick runt i spåret) så när jag inte såg de längre var det inte så långt kvar att jag kände att jag inte riktigt ville sluta springa samt att jag visste att jag skulle möta dagis grupperna igen så det var bara att springa på, den gången sprang jag 2,5km på 16-17 min och när jag kom i mål var jag helt död. Sen dess älskar jag att springa. Allt detta gjorde jag innan jag opererade mig och då bar jag på 25kg övervikt så nu är allt mycket lättare än då. Men som jag nämnt tidigare har jag inte tränar på tre månader för jag mår dåligt och jag är såå ledsen för det för jag verkligen älskar att träna.

Jag fattar ingenting, jag fanns där för dig när allt var jobbigt och du inte hade någon annan. Jag bara undrar vart fan är du nu när jag har det jobbigt. Men jag vet nu vilka som står på min sida och finns här för mig när jag mår dåligt. Jag är grymt jävla besviken... Men mina änglar ni vet vilka ni är och jag är jävligt glad att ni finns för mig det ska ni veta.

Jag fattar inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag måste varit väldigt elak i mitt förra liv:( jag önskar bara att det kan sluta nu. Ja livet har visat mig nu att du kan knäcka mig.. Jag orka inte mycket mer nu:( blä för allt idag.. 

I natt har jag knappt sovit, gick och la mig tjugo över tio i går kväll sen så låg jag vred och vände mig till tre vaknade till ett mindre kaos, barnen och maken vet jag inte riktigt vad de gjorde. Upp åt frukost. Kände hur jag blev på dåligt humör så jag tog B och gick ut en timme sen in var det dax för vilostund för henne. När jag låg i sängen med henne så kände jag hur jag började få riktigt ont så när hon sov så upp och ta piller och lagade lite lunch, fiskbullar och potatis och det var såå gott fast jag var tvungen att ligga ner och äta för min smärta bara tilltar mer och mer, efter maten så var jag tvungen att ta ett piller till för jag hade så ont och smärta har lagt sig lite men har fortfarande ont.