Senare på kvällen så hade fått en helt fantastisk ssk, hon var lugn och lyssnar på mig och hon var harmonisk. Och det bästa av allt var den nya pumpen hon hade med sig, jag ska få ketalar, en drog man använder när man ska söva patienter under en längre tid. Men jag ska få en låg dos, och det är inte smärtlindring utan den lurar hjärnan att jag inte har ont.Ssk ska försöka få en ny infart då den gamla gjorde ont. Och hon lyckades på första försöket. Jippie!!!                                                         Och så var den på plats.Familjen kom på besök, jag fick gosa med de alla fast en åt gången så klart ;-)Lyckan är här är så glad igen att se mina änglar värmer mitt hjärta!!! Älskar er så sjukt mycket J, L, B och N!!!!!! Så nu var balansen återställd.

Så efter lunchen så kom min sjuksköteare in och bara 5 sek efter kom A.Då passar jag på att berätta hur jag känner så  jag sa att jag kände mig ignorerad el att ni inte tar mitt tillstånd på allvar och att jag inte är delaktig i min vård och mina tårar sprutade under tiden, men han bortförklarade sig i allt men jag sa ifrån och han lovade att skärpa sig. Men efter det kom en annan dr in och vi pratade om allt och han förklarade hur vi ska gå vidare  och allt sånt. Och dagen kändes mindre jobbig, då jag hade gråtit hela förmiddagen.

Jag är frustrera, känner att jag inte blir trodd el så skiter de i mig.

På ronden så kom min sjukskötare och en dr och jag säger: var försiktig med att klämma mig på magen. Då jag har jävligt ont, gissa vad dr gör jo hon klämmer till så det svartnar för mina ögon, 30 min innan hade min sjukskötare varit inne och gett mig en extra spruta ketogan, så pratade de med mig och jag fatta noll och just som de ska gå så säger dr men då fortsätter vi med din smärtpogram som vi har idag, och jag vrålar nej!! Och så tittat de på mig och frågar vad vill du att vi gör? Ja ta bort smärtan!!!! Och detta funkar uppenbarligen INTE!!!!  Sen säger min sjukskötare, jag kommer tillbaka om 15 min.

Jag grinade och 15 gick men ingen syntes till, efter 30 min så ringde jag efter honom och en annan ssk tittade in och säger att han är upptagen, men jag har så ont att jag dör, och hon gick och återkom inte efter 45 min ringde jag igen och hon stack in huvudet igen och jag tok grinade och hon gick igen och sen när det hade gått en timme så ringde jag åter och jag kunde knappt andas och en undersköterska tittade in och jag bara grät hysteriskt och skrek efter smärtlindring så hör jag när hon e i korridoren hur min ssk från smärtmottagningen är här och ska säga hej, så hon kommer in och tar i mig och säger att jag måste andas så kommer ssk som har övergett mig två gånger med en spruta ketogan och så tittar hon på A och frågar: Ska vi ge henne det? A tittar på henne och säger: Men det är ert beslut.                                                        Och så fick jag extra spruta sen gjorde A andnings övningar med mig och jag lyckades lugna mig efter en lång stund.

Jag kända att jag var tvungen att tala med sjukskötare men vi lunchen (nån äcklig soppa, pannkaka och en smörgåsbit) så svischa han in och ut innan jag hann säga nått, hann inte om be om hjälp, då påsen på magen var full, jag låg kast i sängen eller nått så jag fick larma efter nån som skulle hjälpa mig och tur för mig att det kom en uska in och kollade läget som hjälpte mig. Så jag fick i mig lunchen

Detta är katetern som är inne i min njure och avlastar den...

Den natten var nog den värst på länge, sov oroligt fram till 03 då upptäcker jag att jag har samma kläder på mig, är äcklig i munnen, dyngsur av svett då min feber pendlar kraftigt mellan 38,5-39,9.Då jag vakna var natt personal på plats, och när hon skulle hjälpa mig upp så skrek jag av smärta, så jag kände att jag inte hade nått val än att ta extra medicinen fast jag vet själv vet att man blandar inte andra opiater med mina smärtpiller, tackade nej till det innan jag åkte ner till röntgen utan jag tog mina piller istället, men nu gick det inte ens att andas utan att få så ont att jag dör... Så en spruta i magen och vi väntade en stund innan vi gjorde ett nytt försök men det var lika jävligt men jag skulle bara upp på toa, så med fruktansvärd smärta så tog vi oss dit och tillbaka sen hade jag så ont att jag inte stod ut så jag fick ta mina piller tidigare än vänligt, då släppte smärtan lite så jag kunde ligga helt stilla och inte röra mig alls. Så tillbringade jag resten av natten vaken stirra in i taket.