Igår var det 1 år sen jag gjorde min opration och jag vägde 82 och nu 57 det är helt sjuk och har gott från 44-46 & XL i kläder till 34-36 & S. Ja jag är riktigt nöjd.

I helgen som va var den bästa på länge rent smärt mässigt, men visst hade jag ont men inte så jag vill dö, och så kom mån den gick också hyfsat bra, jag, L och B var hos V och N och fikade. Tis kom och jag gjorde väldigt mycket, först bakade jag minikladdkakor och snoddas, sen vilade jag men sen åkte jag och V och handlade sen hämtade vi barnen och gick hem till V och barnen lekte, V låg i ena soffan och jag i den andra medan barnen lekte och sen hem och lagade middagen sen började jag känna att jag började få ont och smärtan bara eskalerade, sen nattade vi barnen och jag fick bara ondare och ondare, och sen gick vi och la oss men jag fick gå upp för smärtan bara blev värre och värre, sen vaknade B och ville inte somna om och jag fixa och trixa med henne och försökte uthärda smärtan men det var riktigt jobbigt, så helt plötslig vaknade J också, och jag ville bara försöka att uthärda smärtan, kände att jag inte hade tillräcklig med tålamod och så skulle jag just lägga mig så vaknade L också och då orkade jag inte mer utan jag fick väcka maken och jag var helt gråtfärdig och ville bara dra täcke över huvudet. Och så vaknade jag på morgonen så upptäckte jag att maken var hemma, min tanke var att han hade försovit sig, men när han vaknade så sa han att han skulle vabba L, för han hade blivit sjuk under natten. Och så sa han att jag inte fick gå någonstans eller göra någonting idag utan att vila och använda tens maskinen, så jag sov till 13 och jag använde tensen men när han stod och lagade lunchen så tänkte jag plocka en disk men han skickade mig i säng till lunchen var klar. Jag älskar min underbara make så mycket och är så tacksam att jag fick återhämta mig så jag orkar med resen av veckan. Jag är bara så jä_la less nu på ha ont, inte kunna vara med min barn och leka med dem och stoja och gosa utan vara rädd att de stöter ihop med min mage och att jag då blir ledsen inför barnen och att de tror att de har gjort illa mamma och bli ledsna och mår dåligt av det. I morgon är det bara jag och L hemma, han är fortfarande sjuk ( jag hoppas att jag inte blir smittad)