Idag slutade en av B fröknar, vilket är jättetråkigt men vi önskar henne lycka till. Och vi hoppas till gudarna att vi kan få en bra fröken till hennes tjänst.

Fast vi önskar att de kunde få bättre betalt för de gör ett fantastiskt arb med mitt barn, nu menar alla tre fröknar, de stöttar inte bara mitt barn utom även mig när jag mår dåligt för mitt barn mår dåligt för hon ser mig ledsen eller att jag ligger på plåsterhuset då hon känner sig övergiven av mig, eller de gånger jag inte hinner hämta och  då farmor måste hämta min dotter och hon automatisk tror att jag ska överge henne IGEN och då blir ledsen och hysterisk, och de underbara fröknarna tar hand om henne så jag slipper må dåligt och slipper ha ångest över att lämna henne på dagis. Jag tycker att de gör ett himla bra jobb!!! Och idag insåg jag att vi föräldrar generellt är dåliga på ge fröknarna bra kritik och att jag måste bli bättre på det, för faktiskt är det ju min dotter de tar hand om!!!

Jag är så glad att jag stod på mig så B slapp byta avd för nu är det en omstrukturering så nu är det 1 till 4 åringar på alla avd och 5 åringarna ska flyttas ner till ett dagis i skolans lokaler, så B får behålla två av sina underbara fröknar.

Idag skickade jag in färdtjänst ansökan iallafall, först tänkte jag strunta i det då min nya medicin hjälper bättre men i går kväll insåg jag att min kropp klarar inte åka kommunalt.

Som sagt var jag och maken på en jättefin begravning, men det är aldrig roligt att gå på begravningar, så nu är mina ögon sönder svullna:-(

Imorgon kommer lillebror T, hans tjej S, och fasters guldklimp:-)

Fy fy fy fan vad livet känns tungt nu, jag ligger i min säng och jag kan inte sluta gråta. Jag är så så ledsen. Och jag är så förbannad varför är livet så jävla orättvist för? Kan någon förklara det för mig? Det var en så vacker begravning, en så fin begravning för hon var en så fin och underbar människa och hon förtjänade inte det som hände henne!!! Och jag kommer sakna dig så mycket min vän!!!